Göteborgsposten – 26 augusti 1864, sida 1

En liten afrikansk historia. Det gifves i London bland alla andra ut märkta män en herre vid namn Richard Thwai tes, hvilken på sista åren skaffat sig ett ege slags ryktbarhet. Det är icke allom gitvet al åstadkomma så stora saker som denne gjor eller sökt göra, ty att återställa konungars finan. ser, att göra engelska utrikesministeriet omak att skapa bolag på samma grundval som de: fordna ostindiska kompaniet stödde sitt herra välde på och att se korrespondensen om sig och sina planer upptaga nära ett dussin sidor i hvarje blå bok, allt detta är ingen småsak. Ali detta har mr Thwaites gjort, och som mi Thwaites experiment var ett streck af en verk lig handelsgeni, så torde historien om denna affär förtjena att läsas. Hvad helst senare iidens köpmän utfört för märkvärdiga saker, ät det dock troligt, att de skulle tvekat för att såsom mr Thwaites, sälja uteslutande rätten att befara Nigerfloden i Afrika till tre spekulanter, en engelsk, en fransk och en polsk. Nära Nigerflodens mynning lärer, tör au komma iill vår historia, bo en svart person med namnet Pepple, hvilken H. britiska Maj:ts regering finner för godt att erkänna såsom den der på något obestämdt sätt är herrskare ötver Nigerflodens utlopp, eller, som engelska sjömännen kalla detsamma Bonny (egentligen Benuc) floden. Hvad man i allmänhet känner om denne potentat belöper sig till att han, som sagdt, är svart, icke särdeles begifven på den lyx som kallas kläder, utan någon annan egentlig egendom än en palmlöfshydda och en hästfilt samt med nätt och jemt så stor makt som det taller sig lägligt för britiska styrelsen att anse honom ega — ett belopp af makt som ganska mycket fuktuerar. Det ser ut som han skulle vara alldeles främmande för skrifkonsten och om man skrifver till honom, under det antagandet att han kan få någon annan att läsa sina depescher, så är det i samma jargon som beskedliga barnpigor begagna till mycket förståndiga treäringar; i alla tall, han är för något mystiskt ändamål osfi cielt benämnd konung. Liksom andra konungar behöfver kung Pepple penningar, och då han på ett eller annat oförklarligt sätt kände till den ofvan nämnde mr Richard Thwaites, vände han sig till honom med anhållan att denne ville förskaffa honom något kontanter. Som monarken ej hade något att sälja, inga undersåter att betunga med skatter och ingen kredit på fondbörsen, syntes transaktionen temligen kinkig; men mr Thwaiter var just mannen att besegra en dylik svårighet. Antingen rådd af någon boende på kusten som väl kände dess geografi, eller ensamt ledd af sitt snille, alltnog han hittade på en plan värdig en Law. Om Pepple var kung måste han väl ha rätt öfver sina egna vattendrag, och denna rätt anmodades Pepple att sälja; ty ehuru Bonny icke är mycket bekant i historien, så är den dock, såsom den beskritves i köpebrefvet, det bättre af de tvenne enda farbara inloppen i Nigerfloden. Kung Pepple råddes derföre, som sagdt, att begagna sitt prerogativ och för tjugo år sälja uteslutanderätten att navigera Bonnyfloden, hvilket på ren svenska vill säga rätten att befara en flod lika stor som Ganges och den enda möjliga porten för handeln att tränga in i hjertat af Afrika. Detta skulle kunna gitva god afkastning, tänkte mr Thwai