Göteborgsposten – 25 augusti 1864, sida 2

för hviket ändamål 6 å 7 loger tagits i anspråk och flera afskrankningar gjorts. Logen var klädd med rödt sammet och sirad med guld. En ofantlig tronhimmel, i hvars midt var anbragt örnen med kronan och hvars sidor pryddes af franska och spanska vapnen, höjde sig ofvan om logen. Vid båda ändar af denna, liksom på båda sidor om scenen (utanför ridåen) var hundramannagardet uppstäldt i dess gammalmodiga drägt. Till höger om den kejserliga logen voro platser för medlemmarne af diplomatiska kåren, till venster om densamma befunno sig ministrarne, de icke tjenstgörande hotdignitärerna och de högst uppsatte i öfriga höga förvaltningar. Orkestern var lemnad åt senatorerna, de deputerade, statsråden ch öfriga höga embetsmän. Kejsarens militära hofstat hade sin plats framför den kejserliga logen; ofvan om densamma betunno sig öfriga hofembetsmän och vid deras sida de inbjudna damerna i lysande toiletter. Den vanliga kejserliga logen intogs af den kejserl. privatfamiljen, hvilken man ej bör förvexla med kejsarens familj, och hvartill höra, som man vet, förutom prins Napoleon, prinsessan Mathilde, prinsessan Clothilde, endast Murats och deras barn. Foyern var delad i två delar, af hvilka den ena begagnades som salong för hofvet. Den stora peristilen var förvandlad till en engelsk trädgård och trappan, som förde till den kejserliga logen, prydd med de sällsyntaste blommor. De öfversta gallerierna och logerna i teatern voro öfverlemnade åt den stora allmänheten, men äfven i orkestern, midtibland de rikt stjernprydda och uniformerade senatorerna, märkte man emot all förväntan några svarta frackar. Kejsaren, f kejsarinnan, konungen af Spanien och prinsessan Mathilda anlände omkring kl. 2,10 till teatern. De åkte i en tillsluten, men inuti klart upplyst vagn, så att man tydligt kunde känna igen alla. Kejsaren och prinsessan Mathilda åkte baklänges, konungen och kejsarinnan rättfram. Kejsaren bar generalsuniform med Gyllene Skinns orden, kejsarinnan var prydd med ett präktigt och dyrbart diadem. Några gardescuirassierer redo före och etter den kejserliga vagnen. De följdes af fem andra vagnar med den tjenstgörande hofpersonalen. De främmande gesandterna, hvilka alla dinerat i Tuilerierna, hade anländt till operan kort före kejsaren och väntade Deras Majestäter, för att beledsaga dem in i salongen. Konungen förde kejsarinnan, kejsaren prinsessan Mathilde. De helsades vid sitt inträde i salongen med stormande lefverop. Orkestern spelade en spansk nationalmarsch, som arrangerats af Cohen. Kejsarinnan bar en röd toilette, af största rikhet och elegans; hela lifvet var bokstafligen öfvertäckt med diamanter. Konungen satt under representationen mellan kejsaren, prinsessan Mathilde och kejsarinnan, som hade prinsen och prinsessan vid sidan om sig. Allmän uppmärksamhet väckte furstinnan Metternich, såsom den enda dame, hvilken befann sig bland herrarne af diplomatiska kåren. Hon bar en ytterst elegant drägt och ett rikt diamantsmycke. Flera gaskronor, som för tilltället upphängts omkring den stora gaskronan, utgjöto floder af ljus öfver alla dessa rika drägter och ökade i dubbelt mått deras glans. Representationen af balletten i Nemåea var förträfflig. Artisterna fingo flera gånger emottaga smickrande bevis på det höga auditoriets belåtenhet. Operahuset var utåt rikt upplyst, liksom en stor del af gator och boulevarder, genom hvilka det kejserl.-kongl. tåget skulle passera. Lefverop dånade såväl vid kejsarens ankomst som afresa; man varseblef dock endast få blusmän. Det tycktes göra kejsaren, som såg mycket frisk och munter ut, ett nöje, att en gång kunna presentera för parisarne en spansk konung, om också endast en titulärkonung. Kejsaren fäster mycket afseende vid sådant, vare sig af politik eller af personlig smak, och det kan derföre ej annat än vara honom mycket angenämt, att, sedan han kort förut haft till gäst belgiernas konung, Ludvig Filips svärson, han nu kan i sin hufvudstad uppvisa svågern till hertigen af Montpensier. Fältropet från i måndags, detta egendomliga le Lambert!, hördes i går ingenstädes; men det har likväl ännu icke kommit ur modet. Detta rop tyckes för öfrigt på officiel ort ej ha väckt någon genklang, ty det har föranledt följande polistillkännagifvande, hvilket i dag uppklistrades på murarne i Paris: