Göteborgsposten – 25 augusti 1864, sida 1

dramatiska byggnad; dess många remnor visa tydligt huru förfelad och illa uppförd den är. Att af personnagerna i ett sådant opus bilda klara och objektiva gestalter är nästan omöjligt, äfven för den störste sceniske konstnär. Flera af de i Tisdags i stycket uppträdande gjorde dock allt hvad man kunde begära. Hr Gustafsson, titelrollens utförare, spelade med en moderation, som förtjenar största erkännande, helst om man betänker att Mondecaus väl är en af de värsta rusare-roller som någonsin framsprungit ur en dramatisk författares hjerna. Bradamant, gascognaren, är en karakter, hvari man bland mycket svammel och svulst finner ett och annat korn af humor, och hr Pettersson visste äfven att lyckligt begagna sig häraf. Hr Agardh hade fått på sin del att framställa Richelieu samt gaf, isynnerhet genom sin ansigtsmaskering, en rätt tydlig bild af den gamle kalle och hårde statsmannen. M:ll A. Hammarstrand spelade Marion de POrme, och det bör ej räknas m:ll H. till klander att detta parti var intresselöst. De öfriga medspelande utförde godt sina uppgifter. Spektaklet var besökt af en rätt talrik publik, som inropade hr Gustafsson tvenne gånger. Göteborgs Folksångförening lärer komma att nästa Söndag företaga sin sedvanliga sommarutflykt, denna gång till Gustafsberg. Färden företages med ångf. Göteborg härifrån kl. 5 på morgonen och ankomsten till Gustafsberg beräknas skola inträffa kl. 1, 11 på f. m. Afresan derifrån sker kl. 5. — Biljetter för icke medlemmar af föreningen komma att tillhandahållas å 3 rdr för tur och retur. Gripna rånare. skoarbetaren Johan Lundberg och arbetskarlen Bernhard Olsson i Lerbräckan i Majorna, båda förut illa kända, grepos igår f. m. af spanande poliskonstaplarne Jönsson och Larsson i deras hemvist på misstanka att ha föröfvat det i går omnämnda rånet å arbetskarlen Nils Persson. Vid häktandet förnekade båda, hvilka voro boende i samma hus, all kunskap om våldsgerningen. Vid visitation påträffades dock Perssons portemonnå i ett Lundberg tillhörigt hattfodral, hvarjemte den i poliskammaren tillvaratagna mössan af flera personer igenkändes för att tillhöra Bernhard Olsson. I Lundbergs bostad hittade man äfven en blodig blus. Oaktadt I. hade en skarpladdad bössa hängande öfver sin säng och O. en skarpladdad pistol liggande under soffan der han sof, begagnade sig ingendera deraf för att sätta sig till motvärn vid gripandet. Den rånade Persson är farligt sårad och inträde skall för honom sökas å Sahlgrenska sjukhuset. Emil Ekströms begrafning. Från Ålborg skrifves under d. 19 d:s till danska Dagbladet: Robert Emil Ekström, född d. 23 Februari 1840 i Wenersborg, sårad vid Lundby 1. 3 Juli 1864 och död i Nörresundby d. 15 Augusti s. å, har i dag med stor högtidlighet begrafvits på sistnämnde bys kyrkogård. Det alrika liktåget samlades i Nörresundbys vackert dekorerade och upplysta kyrka, hvarest kistan stod framför altaret. Sedan Älborgs sångförening hade sjungit Ler mig, o Skov, it visne glad, framträdde sockenpresten, pastor Walther, och påminte, i ett vältaligt soredrag, att Ekström hade varit en af de första svenska bröder, som kommit att kämpa för den rättfärdiga saken, och att han, efter att ha för denna sak gjutit sitt blod den olyckiga dagen vid Lundby, med största tålamod burit de stora plågor, från hvilka han nu efter 5 veckors förlopp blifvit befriad. Pastor Walher tackade derefter den dödes fader och moler, för den uppoftrande beredvillighet, hvarR—