Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. — Till mig! utropade den förbluffade kaptenen, som ännu ej fattat hvad Jane egentligen ville säga. — Ja, pappa, svarade Jane, i det hon böjde huf. vudet och talade mycket lågt. För er såsom earl af Oakburn. Kapten Chesney stirrade på Jane och bad henne der: efter upprepa ordagrannt hvad mr Grey sagt. Han kände sig mycket nedstämd, då han hörde det. Han var så fr från sjelfviskhet som Jane, och han tänkte på lordens öde och ej på hvad han sjelf vunnit derigenom. — Jag vill stå risken, Jane, och öppna ett af bref ven, sade han. Om — om allt står rätt till skall der stackars karlen förlåta mig; han var alltid en god menniska. Jag skall säga honom hur det kom sig, och hvarför jag gjorde det. Gif mig det, som kom i morse. Jane tog brefvet, som kommit med morgonposten, och kapten Chesney öppnade det. Han genomögnade det der han stod vid lampan, och derefter satte han sig mycket nedstämd och teg. — Det är sannt, sade han omsider med något, mycket