Göteborgsposten – 24 augusti 1864, sida 1

stackars hästen ej dog förrän dagen derpå om astonen, ty man ämnade taga ut kulan, den majoren placerat högst illa trots sin utskrikna skicklighet såsom pistolskytt. Majoren är nu på tri fot igen, färdig till nya bragder, hvarom tidningarne väl snart så något att förkunna. Ett par rykten göra i dagarne sin rond här och kommenteras naturligtvis. Det ena, att hr Davidsson står i underhandling med en fransman om försäljning at Hasselbacken med inventarier. Det andra, att det konservativa partiet ej velat alldeles ötvergitva sitt Rätta Fädernesland utan sammanskjutit penningar för dess utgifvande ånyo. Till detta ändamål lärer partiet i dessa dagar inköpt hr M. Marcus boktryckeri, hvarifrån den nämnda tidningen lär fram på hösten åter skola utkomma. Kongl. stora teatern öppnas i morgon. Så tidigt som d. 32 Aug. kan jag ej påminna mig att vintersäsongen börjat. Wilhelm Tell gifves, med hr Walin såsom Tell. Det var mången god dag sedan allmänheten fick se den artisten. Fru Stenhammar spelar Mathilda, hr Stenhammar Arnold, hr Sandstedt Gessler, hr Lundbergh herden Luitpold, fru Strandberg Jemmy o. s. v. Dramatiska teatern börjar om tisdag med Så kallade Hedersmän. På denna scen kommer Tes crochets dun gendre att uppföras, det lär vara afgjordt. UHumlegårdsteaterns tredje och sista nyhet för sejouren, Han hakar sig fast vid sin mäg uppfördes i går afton för alldeles tullsatt salong. Publiken var litet kall att börja med, förmodligen stött öfver den långa väntan många fåvt underkasta sig med anledning derat att spektaklet annonserats i tidningarna skola borja kl. 7, men på affischerna kl. !,8. Men misshumöret gaf sig snart, då man märkte att man här skulle få roligt. Pjesen behandlar det på mångahanda sätt, isynnerhet på senare tider använda ämnet: hvilken vantrefnad kan spridas i ett nygift pars hem derigenom att svärföräldrarne haka eller hänga sig på sin måg och dotter. Så äfven här, dock med den skillnaden från det gamla motivet, att svärfadern kommer ruinerad till sin måg, men uppträder med de mest oförsynta anspråk på denne och hans hus och betraktar sig på det skamligaste sätt tyranniserad at mågen om ej han genast och obetingadt går in på allt hvad det fattiga men anspråkslösa paret fordrar. Ilärigenom uppstår en mängd onflikter, dem hrr Barricre och Thiboust med fransysk händighet förstått att sammantoga till ett särdeles roande helt, visserligen här och der litet slipprigt, litet omotiveradt — men dermed får man ej vara så nogräknad. Hr Lagerqvist spelar en gammal vän till svärfadren och underblåser dennes oförskämda anspråk på mågen, hvartill han har vissa egennyttiga motiver, dem det här skulle bli för långt att redogöra för — nog af, hr Lagerqvists komiska talang har här skapat en ny bild at en gammal egennyttig gubbe af det ypperligaste slag och hans maskering var såsom alltid mästerlig. Mill Forsman, den unga frun som hade så mycket att utstå för föräldrarnes skull, bar en syperb toilett, gat sin roll varmt och naturligt och helsades lifligt vid sin första entrå; mll Forsman har ej förr än nu uppträdt under hela sejouren. Bland de öfriga medspelande utmärkte sig fru Åhman, svärmodren, hr W. Åhman, svärfadren, mll Hartman, unga fruns syster, hr Ahlström, som med rätt god komik spelade den gamle vännens tåpige son, hr Pousette, den olycklige mågen. För att vara första gången gick stycket ovanligt bra och tycktes mycket slå an. — De k. teatrarnes öppnande och den föga angenäma vägen trån Humlegården sedan det blitvit mörkt, torde