Göteborgsposten – 24 augusti 1864, sida 1

ton. Jag tål honom icke, och han skall aldrig mer sitta foten inom mitt hus; han har visat, att han är ingenting mindre än en gentleman. Han är icke värd att lösa upp edra skoband sasom menniska och jag förmodar icke heller såsom läkare. John Grey log, sade någonting till kaptenen för att beriktiga hans äsigt rörande mr Carltons skicklighet såsom läkare, hvilken verkligen varit utmärkt, steg upp under hällregnet i sin gigg och körde bort. Lucy yttrade emellertid inne i förmaket sina åsigter rörande de begge läkarne. — Hvad det var roligt att mr Grey och icke mr Carlton kom att sköta min hand! utropade hon. Laura förargades öfver detta yttrande. — Har Jane retat dig mot mr Carlton? frågade hon harmset. Lucy såg upp förvånad. — Jane, sade hon, har aldrig retat mig mot mr Carlton. Jag tycker icke om mr Carlton. Han skrämde mig en gång; det var den dagen då jag ritade och frågade honom om den der döda frun. Han blef oud på mig, och hans ansigte såg ut, så att jag blef rädd, men jag tyckte illa om honom förut. Tycker du icke om mr Grey, Judith? — Jo, det gör jag visst, miss, svarade Judith, som låg på knä och tvättade blodet ur mattan. Jag har sett begge herrarne Grey mycket, och jag tycker om dem båda. l — Tycker du om mr Carlton?