Göteborgsposten – 20 augusti 1864, sida 1

A UjUkkk — såsom af en särdeles poetisk anstrykning. När man vandrade fram genom våra tysta, men rikt upplysta gator och såg gaslyktornas och månsträlarnes förenade reflexioner i de breda kanalerna, väntade man sig att så se gondol skjuta fram från skuggan af något brohvalf gömmande i sitt sköte lyckliga älskande, drickande kärlekens nektar vid ljudet af gondolierens harmoniska sång. Men ack! dylika poetiska villor skingras snart, ty våra älskande hålla sig heldst på det torra och hänsjunka på bänkarne i Brunnsparken i en tyst beundran af hvarandra, och i stället för gondolierernas vexelsånger på lagunens djupblå bölja klingar genom den stilla natten den kraftiga dialogen mellan en vaksam nattväktare och en mer än tillbörligt upprymd vedskutskeppare. Sistl. thorsdags afton hade medlemmarne af härvarande orkester arrangerat en musikalisk aftonunderhållning uti Trädgårdsföreningen. Afgiften var frivillig och en högst talrik publik hade infunnit sig, hvilken fyllde icke allenast sjelfva schweitzeri-paviljongen och platsen framför densamma utan äfven var så tätt packad i de till musikpaviljongen angränsande gångarne att man icke utan att riskera åtskilliga kollisioner med sina medmenniskor kunde bana sig väg genom folkmassan. Den nya musikpaviljongen är emellertid i sitt nuvarande skick fullkomligt olämplig för orkestermusiks uppförande, enär det erfordras, att man befinner sig alldeles bredvid densamma för att rätt kunna uppfatta och njuta af de musikaliska prestationerna. De personer som placerat sig på den öppna schweitzeriplanen kunna endast då och då genom sorlet från de stående, sittande och promenerande grupperna uppfatta ett och annat fortissimo, eller kraftyttring från blåsinstrumenterna, trumman och triangeln. Måhända skulle denna olägenhet kunna afhjelpas derigenom att en provisionel ressonansbotten bildades medelst lösa skärmar, hvilka kunde anordnas mellan pelarne, alltefter olika vindförhållanden. Den nya lokalen för tafvelgalleriet i härvarande museum är nu färdig och uppfylld med en mängd vackra, några till och med utmärkta taflor af framstående mästare. Vid inträdet i densamma fästes ögat ovilkorligen först på 3:ne å ena långväggen placerade stör re taflor tillhöriga grosshandl. B. E. Dahlgren harstädes. Den ena, förut exponerad å museum, är Tidemands Björnjägaren, och de båda andra nya taflor af I Unker: Spelsalen i Wiesbaden och Klädlogen hos en konstberidaretrupp, den senare en reproduktion af en tafla öfver samma ämne af samme konstnär, hvilken äfven varit exponerad på museum. Hvad Björnjägaren? beträffar är denna tafla både så känd och så utförligt beskritven att någon vidare påpekning af dess stora konstvärde icke lärer behöfvas utan säkerligen skall hvar och en som är intresserad af att betrakta en tafla af en mästare skynda att taga densamma i ögonsigte. Hr DUnkers båda taflor äro äfven af ett ganska stort intresse. I den första måste man beundra konstnärens finess att alldeles undandölja afgrundshärden i det praktfulla Baalstemplet — sjelfva spelbordet — och endast låta dess närvaro röja sig i ansigtsuttrycken på de många olikartade sigurer hvilka omgifva detsamma. Särdeles naturtrogen och gripen ur verkligheten är gruppen ytterst till venstar på taflan. Bland personerna i bakgrunden märkas porträtterna både af artisten sjelf och den lycklige egaren till det utmärkta konstverket. Den reproducerade taflan är något större än det ursprungliga originalet, men innehåller ungefär samma personager och grupper, ehuru om vi så så uttrycka oss, i en mera förfinad, mindre afskräckande, men derför ingalunda mindre natursann gestalt. Professor Edvard Bergh, som sedan i thorsdags uppehåller sig härstädes, har älven exponerat 4 nya och effektrika taflor: Utsigt i Stockholms skärgård (till salu för 450 rdr); Landskap, motiv från Westergötland (550 rdr); Svenskt landskap (350 rdr) och Ut