Göteborgsposten – 20 augusti 1864, sida 1

WLA — — sig i publikens bekantskap, var en verklig söndagspjes, med en mängd knalleffektsscener och känslosamma deklamationer, en sannskyldig profbit på ett visst slags tysk dramatik; men det särdeles goda samspelet gjorde dock den underhaltiga produkten njutbar, och man hade flera gånger tillfälle att se ömhjortade qvinliga naturer föra näsduken till ögonen, ja på många såg man stora klara tårar tillra utefter kinderna, ett godt bevis på att de spelande förmått att rycka med sig sin publik. I tisdags och i går, då mera tidsenliga stycken gilvits, har äfven bifallet och belåtenheten varit i stigande. Från taket af ett nybygdt hus här i staden svajade häromdagen utom en kolossal slags löfkrinolin, hvilken tillkännagaf att ett såkalladt taköl firades, äfven en gigantisk flagga med namnen Alida Petronella i gyllene bokstäfver. IIvad betyder månne det der, frågade en bekant en annan. Åh jo, svarade denne, förmodligen är det namnet på huset, alldeles som t. ex. Carolina Rediviva i Upsala. Vi hatva från flera håll blifvit uppmanade att påpeka den likgiltighet, att icke säga något värre, hvarmed åtskilliga af stadens droskkuskar uppfylla sitt åtagande att på bestämd tid infinna sig till hemtning. Flera resande ha beklagat sig öfver att de, som bott i en från jernvägsstationen temligen aflägsen del at staden och derföre tillsagt om hemtning tidigt på morgonen, blifvit mankerade och tillfölje deraf måst nppskjuta sin resa till nästa dag. Vi äro öfvertygade om att felet ligger hos de försumliga körsvennerna, hvilka antagligen endast behöfva en allvarlig föreläsning i ämnet af sina resp. husbönder, för att inse det orätta uti hvad de gjort eller rättare icke gjort. Föredraget torde lämpligen kunna vända sig kring den bekanta texten: Den illa gör han illa far! Ingen rök utan eld säger ett annat ordspråk, och knappt hade den täta rök hunnit skingra sig, som hela aftonen i Thorsdags låg tung öfver vår horizont och som antagligen uppkommit af några för torfbränning fallna Hisingsbönders åtgöranden, förrän kanonskott, klämtning, trumpetskall och hela den öfriga musiken tillkännagaf att eld utbrutit. Oaktadt det var midt i natten var dock brandstället omgifvet af en talrik massa nyfikna och fullkomligt sysslolösa män och qvinnor, hvilka istället för att som praktiskt och förståndigt folk i allsköns lugn hvila på sitt öra, hade sin lust af att — stå och gapa. Det gifves många slags passioner här i verlden, och det finnes fasligt mycket folk som lika litet försumma att gå och se på en riktigt grann eldsvåda som på Lett riktigt vackert lik! I flera af Sveriges tidningar har för någon tid tillbaka omnämnts en i Walda socken boende gammal veteran vid namn Andreas Strömberg, som, ehuru han nu är 94 år gammal, det oaktadt är frisk och kry som en 50års man. Norra Hallands Tidning för d. 6 d:s meddelar en utförlig skildring af den gamles öden och omnämner att gubben, sedan han vid 70 års ålder tagit afsked som kronobåtsman, oaktadt sin höga ålder icke velat lägga sig på latsidan, utan sedermera i 24 somrar tjenstgjort som fårvaktare. Nu har den gamle dock haft hemsökelser af sjukdomar, hvarföre han väl är tvungen att söka hjelp hos sina bättre lottade medmenniskor, åtminstone när vintern nalkas. Några personer, dels i Kongsbacka och dels här i staden, hvilka intressera sig för den gamle, ha låtit fotografer i de båda städerna afkonterfeja den 94-årige sjömannen och kronobåtsmannen, och erbjuda nu hans bild åt dem, hvilka skulle önska att bidraga till en varm beklädnad till vintern och någon liten fickpenning dessutom till tobak och andra små förnödenheter åt den snart sekelsgamle mannen. I Porträttet, utfördt på hr N. Smiths sotograska atelier, återger ganska väl det vackra och uttrycksfulla ansigtet och tillhandahålles dem, som vilja bispringa den ålderstigne veteranen, i hr Forsbergs bokhandel till ett pris af 1 rdr 50 öre. Du, som ren med fulla händer Uppå lifvets höjder står, I Gör det goda, förrn du vänder i Åter med förblekta hår; Bygg med svettig flit din boning Bygg den uti fridens land i Bjud hvar ovän till försoning Och hvar vän till stöd din hand. — 2! I