Göteborgsposten – 18 augusti 1864, sida 1

— 0, säg mig hvad som händt? Jag hörde Lauras namn. Hvad har hon gjort? Mr Carlton skuffade undan hennes hand och gick framåt försänkt i tankar. Men han hade knappt gått nedför ett par trappsteg, förrän han sansade sig, som Lucy kunde märka. Han gick tillbaka till barnet. — Blif ej oroad, kära miss Lucy, sade han; det är ingenting att darra öfver. Jag gjorde kapten Chesney ett förslag, och han glömde belefvenhetens fordringar, när han besvarade det. Allt skall bli bra, kom ihåg, att jag säger er det, och säg Laura det på miua vägnar. Förlåt att jag gick ohöfligt förbi er, Lucy; det var i ett ögonblick, då jag ej var mig sjelf mäktig. Han gick ut ur huset. När han kom ut genom porten, hade han misserna Chesney framför sig. De hade glömt något, som de ämnat taga med sig till staden, och de hade återvändt för att hämta det. Mr Carlton stod framför dem och tog af sig hatten. Jane undrade på hans djerfhet att qvarhålla dem. — Får jag tala med dig ett par ord enskilt? frågade han Laura. Hon rodnade häftigt, men efter ett ögonblicks tvekan skulle hon gått afsides med honom, om ej Jane hade hindrat det. — Ni kan ej, sade denna, ha något att säga miss Laura Chesney, som ej kan sägas i andras närvaro. Jag måste be henne afalå er begäran. Laura kunde ej uppfylla den i uppenbar strid mot sin systers vilja. Mr Carlton insåg att hon ej kunde göra