Göteborgsposten – 18 augusti 1864, sida 1

dem. Ni må tydligen låta förstå, att vi ej vilja uppgifva denna regel för vårt handlingssätt — huru smärtsamma de olyckor än äro för oss, som Danmark måste lida, — såframt de tyska makterna icke skulle sjelfva tvinga oss dertill. Manderström. Af de öfriga aktstyckena torde nedanstående utdrag vara de anmärkningsvärdaste. Utdrag ur en rapport från danske gesandten i London, dat. d. 6 juli 1864. — — — Man försäkrar mig, att mer eller mindre direkta steg nyligen gjorts af pariserkabinettet, för att åvägabringa ett nära förstånd eller tillochmed ett förbund med londonerkabinettet gentemot den sannolika koalitionen mellan de trenne nordiska hofven. Pariserkabinettet skall ha önskat, att man knnde bli ense om alla ett allmänt krigs eventualiteter, och att man i så fall skulle ingå ömsesidiga och formela förpligtelser. Dessa steg ha ej blifvit gunstigt upptagna af engelska kabinettet, som, fastän det önskar ett godt förstånd med pariserkabinettet, ej tycker om att binda sina händer och ikläda sig en formlig förbindelse för en måhända aflägsen framtid. Det kejserl. kabinettets inledda steg ha sannoligt ej gått längre, än till ett försök att känna sig för, huru kabinettet i S:t James är sinnadt. Det är dock alltid ett godt tecken att försök göras till närmande mellan de båda kabinetten. Torben Bille. Utdrag ur en rapport från danske gesandten i Paris, daterad d. 7 juli 1864. — — — Jag har i går meddelat mig med hr Drouyn de Lhuys, och jag är nödsakad att anmärka, att man här synes fast besluten, att företrädesvis fästa afseende vid Europas ställning och en koalitions verkliga eller inbillade faror. I detta afseende medgifver det af hr Drouyn de Lhuys i går förda språk ej något tvifvel. Beklagande, att kabinettet i Köpenhamn aldrig följt Frankrikes råd, uttalade ministern den mening, att hela Slesvig var för oss förloradt, och på min fråga tillade han, att Frankrike icke skulle matsätta sig Slesvigs inkorporering i Tyska Förbundet. Vi skola nog, sade hr Drouyn de Lhuys till mig, Sgöra föreställningar härom, men fäst icke för stor lit till oss i denna fråga. Vi vilja icke på allvar sätta oss till motvärn, isynnerhet om det verkligen är fallet att innevånarne i Slesvig önska att bli förenade. Enligt hvad hr Drouyn de Lhuys sade mig, angår den för öfrigt föga betydliga oenighet, som består mellan Österrike och Preussen, flera olika punkter. I strid mot Preussens önskningar, är Österrike hugadt att indraga Tyska Förbundet i ett gemensamt uppträdande mot Danmark; prinsen af Augustenborg anses vara den af wienerkabinettet gynnade pretendenten, under det storhertigen af Oldenburg är Preussens kandidat. Slutligen är berlinerkabinettet böjdt för att föra kriget öfver på Fyen och låta den preussiskösterrikiska flottan löpa in i Östersjön, för att angripa Köpenhamr, då vienerkabinettet deremot ej vill gifva kriget en sådan ny utsträckning. L. Moltke-Hvitfeldt. Uldrag ur en rapport från danske gesandten i Paris. dat. d. 12 juli 1864. Eders exe. har, som jag hoppas, riktigt mottagit mitt telegrafiska meddelande af d. 8:de), hvari jag hade äran underrätta eder om, att det var för sent att föreslå kejsaren skiljedomareskapet och äfven att bedja honom taga initiativet till att förskaffa oss en vapenhvila. Jag tillade, att hr Drouyn de Lhuys ännu tillråder att sluta fred så snart som möjligt, och tror, att vi omedelbarligen böra begära en vapenhvila, en begäran, som han lofvar att i så fall vilja understödja i Wien och Berlin. — — — i -Jag är viss om, sade hr Drouyn de Lhuys, Satt det under närvarande förhållanden ligger i edert eget intresse att omedelbarligen vända eder till Tyskland; en ngning af edert motstånd, skulle vara en verklig dårskap, och hvarje falsk sjelfkänsla bör i detta ögonblick åsidosättas. Vänd er så hastgt som möjligt till Tyskland, och jag förbinder mig att genast understödja såväl i Wien som i Berlin hvarje begäran från eder sida om vapenstillestånd eller vapenhvila. (Efter att ha omnämnt de bekanta aktstyckena om den hel. alliansen i Morning Post, och det uppseende de väckt i Paris, fortfar gesandten:) -IIvilket språk utrikesministern samt de officiela och officiösa organerna i pressen än må föra, tvekar jag dock icke om att försäkra, att närmandet mellan de 3:ne nordiska hofven utöfvar ett mycket stort inflytande på den kejserliga regeringens hållning. Denna visar verkligen Tyskland ett särdeles märkligt tillmötesgåeude. Utan att nämna, det aren vid hr v. Beusts sista genomresa genom Paris gifvit honom den mer eller mindre bestämda försäkran, att han icke ) Detta telegram finnes bland de under diskretion meddelade skrifna bilagor. —k— EE ERE TEEN ER EEE ——