Göteborgsposten – 13 augusti 1864, sida 1

m M—N— — allmänt grasserande tandvärken, antagligen uppkommen af de nog lifligt spelande vindflägtarne eller måhända at alltför passioneradt förtärande af — Kongelfs pepparkakor. Det i förra krönikan öfverklagade egyptiska mörkret på våra gal är nu förvandladt i den rikaste gasbelysning och vid en vandring genom Trädgårdsföreningen, i allöerna eller utefter någon af Hamngatorna, erbjuda de i vattenytan sig återspeglande, mångfaldiga lågorna en verkligt förtrollande anblick. När dertill kommer det romantiska Augustimånskenet och de, som vi hoppas, en tid bortåt stadigvarande angenäma atmosferiska förhållandena, torde man kunna påstå att hvad dagarne förlorat i solbelyst, mera varmt och reelt behag, det har rikligen ersatts genom det fantastiska, svärmiskt-romantiska och poetisktmelankoliska skimmer, som hvilar öfver en Augustinatt i Norden. Tack vare de förträffliga trottoirer och chausscer, hvilka nu åt alla håll erbjuda angenäma promenadplatser, behöfver man icke råka i valet och qvalet äfven för en längre tur till fots, i det man till och med efter ett ganska bastant regnväder fullkomligt torrskodd kan sortskaffa sig öfver en !(, mil utom staden. Har man åter ett längre aflägset mål för sina promenader och bär vägen händelsevis utåt Gamlestaden, blir man säkerligen oan genämt störd i det tackoffer, man ditintills under hela promenaden uppsändt till Gatuoch Vägförvaltningen, då man ett, tu, tre vid den såkallade -Gatan, om promenaden företages på hösteller vårsidan, klifver ner i öfver 1 tots djup dy. Kastar man en blick öfver den cirka 200 alnar långa sumpen, skall man snart finna sig stadd i underhandling med sig sjelt om det icke vore rådligast att ettdera afbryta promenaden eller också i största hast förskasla sig en af hr Öbergs patenterade lifräddningsgördlar. Mången af Fortuna mindre gynnad vandrare, hvars hela hästoch ekipagekonto endast upptager ett par anspråkslösa, men i godt stånd varande apostlahästar, torde ur djupet af sin själ, efter åtskilliga åkallanden af diverse mera kända än välkända notabiliteter, uppsända en stilla suck ur svenska hjertans djup om att vederbörande måtte med görligaste första bringa denna sak på det torra. Det s. k. sinska teatersällskapet börjar i morgon sina representationer härstädes. Ätskilliga af dess medlemmar, såsom m:ll Alfrida Hammarstrand samt hrr Agardh, Pettersson och Ljungdahl, äro gamla bekanta för publiken. De fördelaktiga omdömen som af landsortspressen egnats åt sällskapets prestationer och särskildt hvad beträffar utförandet at Runebergs han ej:, torde kunna ingifva den glada förhoppningen att det intresse hvarmed mången teatervän nu efter någon tids hvila åter ser Thalias portar öppna sig icke skall förminskas sedan man inträdt inom densamma. Det stycke hvarmed sällskapet i morgon gör sin entre bär titeln Spelmannen och är från Rudolf Kneisels tyska original Die Lieder des Musikanten öfverflyttadt på svenska och lokaliseradt af Fredrik Berndtson, förf. till Ur lifvets strid m. fl. stycken. I fråga om teatern äro vi i tillfälle att omnämna det med en ångbåt från Rotterdam nyligen hitkommo en hel del teatereffekter, antagligen afsedda att på vintersidan slå oss göteborgare med beundran och häpnad. Låtom oss nu endast hoppas att hvad som gjort effekt i Rotterdam ätven måtte komma att göra det i Göteborg! Flera af de på våren och under sommaren påbörjade nybyggnader och reparationer börja nu att skrida till sin fullbordan. Häribland torde företrädesvis böra märkas hr Krig— — -— .— ÖOA————.z—