Göteborgsposten – 13 augusti 1864, sida 1

Laura, svarade han leende och djerf. Nu går jag upp till kapten Chesney. Han mötte negren, som kom med lampan, då han gick ur rummet. Pompey började nu att bli riktigt gammal; han hade många år varit i kapten Chesneys tjenst. — Låt luckorna vara tills vidare, Pompey, sade miss Chesney. Kom in igen om en stund. Hvad betyder allt detta, Laura? tillade hon otåligt, då betjenten gått ut. Laura Chesney stod qvar vid fönstret och såg ut i mörkret, under det att motspänstigheten svällde i hennes hjerta. — Hvilket? frågade hon — Hvad menade mr Carlton, då han sade, att han talat hemligheter med dig? — Han sade det på narri. — Och han tog sig den friheten att säga Laura, när han talade om dig. — Gjorde han det? — Gjorde han det! Märkte du det icke? Jag — jag tyckte — jag tyckte, att jag såg dig stödja hufvudet mot honom, sade Jane. Hon talade som om uttalandet af orden höll på att qväfva henne. — Du gör dig inbillningar. Det har du alltid brukat göra. Voro orden med flit undvikande? Jane fruktade det. — O Laura, utropade hon upprörd, jag har hört talas om att det fins damer, som tillåta sig att bli förtroliga med karlar, så att de mottaga kurtis och till och med