Göteborgsposten – 12 augusti 1864, sida 1

— Såg ni den unga frun? frågade hon med lifligt intresse. ö — Jag såg henne flera gånger; jag var hos henne, svarade Judith. Mr Stephen Grey kunde ej skaffa henne den sköterska, han önskade, och han ville derför, att jag skulle vara hos henne. Hon hade lärt att känna mig på det ställe, der jag sist var. ; — Det var en förfärlig tilldragelse, anmärkte miss Chesney. ö — Den var ryslig, sade Judith, hvem som än är skuld dertill. — Det är naturligtvis mr Stephen Grey. Derom kunna ej tankarna vara delade. i — Jo, det kan de, motsade Judith eftertryckligt ehuru! höfligt. Vi behöfva ej gå längre än till juryn; den tänkte annorlunda. — Jag kan förstå deras utslag; åtminstone kan jag förstå den känsla, som föranledde dem att fälla det. De skulle ej gerna velat förklara en stadsbo skyldig. Mr Stephen har åtnjutit så stort anseende här — som jag hört sägas; vi äro nästan främlingar här i Södra Wennock. -— Saken är ännu en oförklarlig hemlighet, sade Judith, i det hennes röst ofrivilligt sänktes. Det kommer kanske ljus i den med tiden; jag tror, att detta inträffar en gång. När så sker, skall det visa sig — jag är viss derpå — att mr Stephen Grey var oskyldig. I