Göteborgsposten – 12 augusti 1864, sida 1

toma korgar, men med hjertat fullt af belätenhet öfver en uhyre morsomt tillbringad dag. Ni undrar måhända öfver att jag i dag kommit in på detta kapitel; men saken är den, att jag för ett par dagar sedan hade lyckan att al en ytterst älsklig familj, i hvilken jag här införts, blifvit inviterad deltaga i en tur vill Skoven, och jag ville derföre lemna en liten beskrifning öfver densamma, medan intrycket ännu är färskt. Instufningen i vagnarne skulle kunna utgöra ett kapitel ensamt för sig, om tid och utrymme medgåfve så detaljerade beskrifningar. Det var en lust och glädje att se huru pappa sjelf ordnade allt och, med den dansken medfödda torroligheten, lifvade stämningen genom sina muntra infall. De i färden deltagande damerna hade för dagen så mycket som möjligt dragit in på staten hvad krinolinerna beträflade och de voro ej de sista att sjeltva göra sig lustiga häröfver. Ändtligen var allt klart! kuskarne klatschade till de välfödde kamparne och så bar det af. Vår utgångspunkt var belägen vid Vesterbrogaden och vi togo derföre vägen längs jernbanan, passerande härvid det ena landskapet skönare än det andra. Örverallt lif och rörlighet, fogelsång i luften och träden och gravitetiskt promenerande storkar på marken. — Etter c:a 1!, mils färd voro vi framme vid den i resplanen bestämda frukoststationen? Sorgenfri. Erfarenheten har gifvit vid handen, hvilka platser i Skoven äro de lämpligaste för att stiga al vid, och å dessa ha Bevertninger blifvit anlagda, hvilka af större sällskaper dock endast anlitas för att få medhalda matförråd, der så erfordras, värmda och möjligen i servisen förekommande brister afhjelpta, för hvilket värden på stället låter honorera sig, efter en mycket moderat taxa. Det är en känd sak, att maten aldrig smakar bättre än när den en vacker sommardag uppdukas i guds tria natur, och gästerna gjorde också i sanning heder åt den fryntliga värdinnans läckra anrättningar. Bäst som tuggningsmaskinerna voro ifrigast i gång nördes några ljufliga toner från en fiol. Man upptäckte upphofvet dertill och snart framfördes och placerades i en berså i närheten at rukostbordet tvenne invalider, at hvilka den ene med rätt mycken skicklighet trakterade dragharmonika och den andre gned på en iol, hvilken helt visst aldrig hört talas om Cremona. Sålunda hade vi äfven taffelmusik och lämplig orkester för den dans, som efter maten af ungdomen arrangerades. Som jag just ej är någon vän af det slags dans som man här roar sig med, gjorde jag en promenad och besåg det i italiensk stil byggda lustslottet. Sorgenfri, Christian VIII:s älsklingsplats och enkedrottning Caroline Amalies sommarresidens. Slottet är beläget på en höjd, men imponerar ej det ringaste genom någon utsökt byggnadsstil eller några gigantiska former, och såge man ej uniformerade hofbetjenter stryka omkring derutanför, skulle man knappast tro det vara ett tillhåll för en kunglig person; men desto herrligare är den slot tet tillhörande trädgården eller rättare parken, hvilken jag knappast sett maken till. Här finnas fria platser, skuggrika lundar, brokiga blomsterrabatter, monumenter, statyer -— med ett ord sagdt, allt hvad skön konst och natur i förening kunna åstadkomma. Det blåstes till uppbrott, de lifvade instufningsscenerna förnyades och karavanen satte sig åter i rörelse. Etter någon timmes färdande, omvexlande genom dunkelgröna allter och utmed bördiga sädesfsält, fingo vi i sigte en midt i skogen belägen fyrkantig byggnad, genom sin belägenhet starkt påminnande om tåslotten i sagorna; detta var det gamla jagt slottet Eremitaget, bygdt tror jag under Chri-!