Göteborgsposten – 11 augusti 1864, sida 1

detta. 0, att jag kunde bättre befria honom från sådana ledsamheter. — Pappa kan kämpa mot dem vida bättre än du, Jane, sade Laura, som var långs ifrån att dela Janes ytterligt kärleksfulla känslor i detta hänseende. Och det vore mera passande, att han gjorde det. — Det vore icke mera passande, svarade Jane, hvars vanligen milda sinnelag retades genom hvarje anmärkning riktad mot hennes far. Han är min käre, käre far, och jag skulle ej ha någon högre önskan än att egna mitt lif åt att befria hans från obehag. — Skulle du ej ha någon högre önskan? frågade Laura med låg, undrande röst, i det hon tänkte på den sällhet hon önskade sig för sitt stundande lif — den att få tillbringa det tillsammans med Lewis Carlton. — Nej, jag har ingen högre, svarade Jane. Och den yngre systern såg på henne medlidsamt och halft tviflande. — Vi få andra små ledsamheter att tänka på, svarade Jane i helt annan ton. Rhode har uppsagt sig. — Har Rhode uppsagt sig? upprepade Laura hastigt. Hvarför ? — För att få bättre lön, säger hon. Jag misstänker att det verkliga skälet är att hon är ledsen vid tjenster här. Här är mycket att göra, och hon antydde litet ohöf. ligt, att hon ogerna var der, hvarest menniskor komme ständigt och kräfde penningar utan att få ut dem; de pröfvade hennes lynne, sade han. Jag svarade, att hor kunde gå, så snart jag hunnit skaffa en ny piga, då jag e