Göteborgsposten – 9 augusti 1864, sida 1

vanliga kappseglingen, hvilken denna gång hade till mål Ilättans tullstation. Af de täflande anlände först till målet: Eleonore, tillhörig hr A. Landgren, och derefter Ejdern, till hörig häradsh. Berger. Vid ankomsten till Hättan föreslogs skålen för sällskapets höge beskyddare, hertigen af Östergötland, af häradsh. Berger. Fartygen afseglade derefter till Narstrand, hvarest middag intogs ombord å Eleonore. Eftermiddagen tillbragtes på hi Bergers täcka villa Framnäs. I Narstrand upplöstes sällskapet, och ha sartygen hvar för sig återkommit till staden. Utfarten gynnades af den vackraste väderlek och god, frisk vind. ITjenstledighet och förordnande, Direktören vid läns-cellfängelset härstädes T. F. Levander har at konungens befallningshafvande erhållit tre veckors tjenstledighet, räknadt från den 8 innevarande månad, under hvilken tid direktörsbefattningen bestrides af bevaknings-befaälhafvare UC. G6. Pettersson. — Konungens befallningshafvande har beviljat kronolänsmannen J. V. P. Ahlenius ytterligare tjenstledighet till innevarande månads utgång, samt förordnat tjenstförrättande länsmannen I. Svensson att kronolänsmanstjensten i Inlands Torpe härad under ledigheten förrätta. Engelska penningmarknaden. Ängelska bankens åtgärd att höja sitt diskonto till 8 procent har väckt förvåning, då penningmarknaden varit jemförelsovis lugn under de sista dagarne; men det uppgifves, att ehuru icke särdeles många diskonteringar egt rum, så ha dock affärerna inom handelns hufvudgrenar varit omfattande. Strypningen i cirkulationen genom guldets indragande har nu oafbrutet fortgått vecka efter vecka från medlet af Juni, och ännu är stark efterfrågan på specie för försändning till kontinenten, hviken elterfrågan blott ofullkomligt motsvaras af tillgång på andra händer. Den enda frågan är derföre om den nu vidtagna åtgärden skall visa sig tillfyllestgörande. Etter tillkännagifvandet om det höjda diskontot minskades visserligen tilloppet i banken, men man kan ej hoppas på en fortfarande lindring, om de nuvarande vilda aktieföretagen komma att alltjemt omfattas med samma ifver. Bolagen täfla om att förskaffa britiska kapitaler åt företag på alla delar af jorden, och de måste hålla sig beredda att utan tvekan betala priset, huru högt det må blifva, för att förskaltfa sig den vara de äro så färdiga att strö omkring sig. Det har redan bevisats att 8 eller 9 procents disconto gör töga till för att hejda dem, och så länge som dessa operationer fortfara, bör hvarje köpman så arrangera sina affärer, att han kan betala tillochmed 12 eller 15 procents disconto, då sådant begäres af dem som varit kloka nog att hålla på sina kapitaler. Detta resultat kan så tydligen förutses, att man ej nar skäl till klagomål då pröfningens tid kommer. Symptomer dertill finnas i öfvvrflöd och en hvar som har någon insigt i diskonteringsaffärerna inom London vet mycket väl, att ett slags papper ätven nu äro i vidsträckt bruk, hvilka under sådana omständigheter alldeles icke skulle kunna användas för negociationer. Det beror helt och hållet på bankerna, finansbolagen och diskontetablissementerna, om en kris skall åstadkommas i höst. Antagligt är, att man genom att nu hålla starkt igen skall kunna atvända det hotande onda; men med skörden och bomullsfrågan är man ännn icke på det klara, och vi äro nära den period af året, då penningmarknadens ställning är mest kritisk. De som hädanetter rusa i förderfvet, göra det likväl med öppna ögon, och om de äfventyrare som dagligen koka ihop prospekter ännu finna lättrogna offer, kan man dock hoppas att den förståndiga delen af den handlande allmänheten RARE