— Hvem har lagat det gelget? frågade han, när han smakat på det. — Jag, — jag tror, att Jane gjort det, svarade Laura dröjande, ty hon befattade sig icke det minsta med hushållsgöromålen. Hon var lika okunnig som mannen i månan om huru de sköttes och hvem som skötte dem, undantagandes att hon visste att Jane och pigan gjorde det. — Jag undrar om det är lagadt af kalffötter eller kohälar, fortfor kaptenen, i det han knotade och smakade ömsom. Om det icke är lagadt af kohälar, så är jag en ljugare, sade han efter en minuts förlopp. Hvad menar Jane med det? Jag har sagt henne, att jag icke vill äta gel af kohälar. Sådan usel smörja! — Jag tror, att pappa misstar sig, ty Jane beställde om jag minns rätt, kalffötter för ett par dar seen, invände Laura. Men hon talade så endast för att lugna honom, och den gamle knarrige sjömannen blidkades litet och började åter äta af geleet. — Hvad skref Clarice? frågade han. — Clarice? upprepade Laura spärrande upp ögonen med förvåning, Hon undrade icke blott på frågan utan på att hennes far uttalade detta namn. F. d. sjömannen såg upp och fixerade sin dotter. — Jag frågar: hvad skref Clarice? — Skref — när, pappa? — När? Jane hade bref från henne häromdagen — det var ju i tisdags. — Jane har icke haft något bref från Clarice. — Men det har hon ändå, miss. Hvarför skulle hon