Göteborgsposten – 6 augusti 1864, sida 1

— -F--—— —-— ÄX—-0 O— en betydlig minskning i det qvantum af det fluidum, som hvarje afton brukade kunna presteras af de beskedliga kräken. IIan anställde undersökning med sitt husfolk, men ingen anledning förefanns att misstänka dem för att ha förskingrat varan, och ingenting kom i dagen som kunde förklara fenomenet. Det enda som förblef lika klart som förut, var att stälvorna endast blefvo till hälften fyllda, och slutligen kom man allmänt öfverens om att kreaturen voro förgjorda, som det heter på vidskepelsens sjelfständiga idiom. Egaren till de fordom så ymnigt gitvande djuren lät sig emellertid icke nöja med denna förklaring öfver ett förhållande, som inskränkte hans mjölkaffärer, hvilken fordom medgifvit en vinstgifvande export till Göteborg, endast till konsumtionsaffärer. Natt och dag funderade och lurade han på att få ljus i saken, men förgäfves. Då hör han en vacker dag berättas att någon i trakten sett en underlig figur, naturligtvis utrustad med horn och till hälften svart, till hälften hvit, hvilken varit synlig på det gärde, der hans mjölkproducenter brukade intaga sina måltider samt att spöket haft något att syssla med kreaturen. Vår man, som icke delade sin omgifnings tro på öfvernaturliga makters spel med något så menskligt och så oskyldigt som hans landtmannaprodukter, beslöt att taga närmare reda på hvad den underbara synen månde innebära samt gömde sig derföre en afton (spöket syntes naturligtvis endast om natten) i några buskar, der han låg redo att när som heldst skynda sram och undersöka den väntade uppenbarelsen. Det blef allt mörkare och mörkare, men ingen ande hördes utaf; slutligen när midnattstimman nalkades hörde den fördolde spejaren ett sakta prasslande i närheten. Han stack försigtigt fram hufvudet, men nu stelnade blodet i hans ådror och håret reste sig på hans hufvud, ty fram öfver gräset sväfvade ljudlöst en gestalt med ett oformligt hufvud samt till hälften svart, till hälften hvit, alldeles som man beskrifvit. Gestalten rörde sig emellertid fram mot den plats der den bästa af hans kor betade, och inom några minuter hörde han tydligt ljudet af mjölkstrålen som spelade i ett kärl. Detta ljud väckte honom dock ur hans apatiska tillstånd, det angrep för starkt hans nerver och sårade honom för eftertryckligt i hans egenskap af menniska och mjölkförsäljare, och med ett hastigt språng stod han vid den hemlighetsfulla uppenbarelsens sida. Denna ger till ett ganska menskligt skrik af förskräckelse, och hvem blef flat om icke vår andeskådare då han i densamma igenkänner en af sina grannhustrur, hvilken i djupaste neglige, barsota och med en regnkappa öfver hufvudet just var som bäst i tarten med att på öfligt sätt fylla en kruka afolycksbådande dimensioner. Sålunda gripen på bar gerning kunde hon naturligtvis icke förneka sitt brott, och för närvarande är hela saken föremål för vederbörande tingsrätts behandling. Sommarens ljufliga dagar börja att nalkas sitt slut, törnrosorna ha fallit af och de prunkande georginerna skola snart intaga drottningplatsen inom Floras rike. En och annan storm med starkt syskontycke af oktoberstormarne förlidet år, har redan gifvit oss en försmak auf att vi måhända snart nog skola med saknad och vemod komma att påminna oss den gyllene tid som farit. Emellertid njuter man med tulla drag at det närvarande utan att sörja den gryende dagen förut. Särdeles om söndagarne tåga talrika skaror ut från stadens qvalm i det gröna. Somliga begifva sig pr ångbåt till Särö, Marstrand, Längedrag, Bratten o. s. v. Andra begifva sig pr jernväg till Jonsered, hvars vackra natur (och sörträffliga restauration) likväl borde kunna locka ändå flera utvandrare till sig. På