Göteborgsposten – 6 augusti 1864, sida 1

sagt det, om hon icke haft det? Jaså, du vill hålla det hemligt för mig. — Jag kan försäkra pappa, att hon icke haft bref från henne. Jag är fullkomligt säker derpå. Hade hon hört något från henne, skulle hon sagt mig det. Kaptenen fick grufligt ondt i sin högra fot. — Gud straffe dig! skrek han. bet förtjenar du väl, du, som söker narra din far. Jag skulle vara en riktig docka i dina händer, om icke Jane funnes. Sätt det här, och gå din väg. Laura satte tefatet på bordet och återvände till sina systrar, glad öfver att hon slapp utt stanna längre hos fadren. — Pappa är så vresig i qväll, sade hon. Intet är honom till lags. — Sjukdom gör de festa menniskor retliga och isynnerhet karlar. Och pappa har, som du vet, på sitt skepp varit van vid blind lydnad, som om det varit hans lilla rike. — Det måtte varit trefligt för besättningen, sade Laura, och Jane brydde sig icke om att fråga hvad hon menade dermed, för att slippa en ny dispyt. — Jane, kokte du gelået af kalffötter eller kohälar? — Af kohälar. — Jaså. Pappa märkte det eller trodde sig märka det, fast jag är säker på att icke ens den, som har den finaste smuk i verlden, kan skilja det ena från det andra, när der är tillräckligt vin och citron i gelet. Jag måste säga honom att det var af kalffötter för att lugna honom. (Forts.)