Göteborgsposten – 6 augusti 1864, sida 1

— Det sasliga pianot! Jug skall skrifva efter en karl i morgon, som värderar det och tar det. Hvarför kommer icke Carlton? Den karlen börjar bli för förnäm att sköta sina patienter. Han har icke varit här en enda gång idag. Jag har stor lust att göra mig qvitt honom och skicka efter en af Greyarne. Jag borde ha gjort det straxt, när vi kommo hit; de äro påpassliga. Du skall skrifva en biljett till honom och säga honom, att han icke mer får sätta sin fot inom min port. Laura greps af ångest. Hon fruktade, att hennes far skulle göra allvar af sin hotelse. — Pappa kan ej afskeda honom utan att betala honom, sade hon med låg röst, i hopp att denna invändning skulle göra intryck. Kaptenen morrade. — Är Pompey återkommen? började han åter, under det att Laura stod ödmjukt framför honom utan att våga gå, innan hon fått tillåtelse dertill. — Icke ännu pappa. Han kunde icke gerna kommit tillbaka på så kort tid. — Jo, det kunde han mycket väl ha gjort, afbröt kaptenen envist. Han är väl och hör på den rara undersökningen i stället för att skynda sig. En tok gör många tokiga. Jag skall lära honom annat med käppen, när han kommer. Gif hit den. Kaptenen slog käppen häftigt mot bordet bredvid honom, så att töfatet med gel, som stod på det, höll på att hoppa ner. Laura räckte honom tefatet och täskeden.