Göteborgsposten – 3 augusti 1864, sida 1

dith ifrigare än det vänliga anbudet tycktes föranleda. Jag kan hvarken äta eller dricka i dag. — Prat, Judith! det är rätta sättet att göra dig sjuk. Det är utan fråga en faslig sak, men hon var dock en främling för oss, och det är inte skäl att vi skulle afsäga oss våra vanliga mål. Judith valde ett nytt samtalsämne. — Jag vill gerna ha en ny plats, sade hon. Jag skulle inte tänka på detta så mycke, om jag hade något att göra, och vill inte längre begagna mig af mrs Jenkinsons godhet. Ni har väl inte hört af någon ledig tjenst, mrs Fitch? — Jag hörde i dag att en pigtjenst var ledig i huset på the Rise — der de nya menniskorna bo. — Hvilka nya men iskor? — De inflyttade, som äro långtifrån. Hvad är det nu de heter? — Det är ju Chesneys. Chesneys på Cedar Lodge. Det kunde kanske passa dig. Jag kommer, jag kommer, skrek mrs Fitch till svar på åtskilliga rop. — Ja, det skulle kanske passa mig, sade Judith halfhögt för sig sjelf. De se hyggliga ut. Jag vill gå dit och höra efter. Hennes ord afbrötos genom en liflig rörelse och sorl utanför, och Judith skyndade ut för att se hvad som var å färde. Kunde juryns öfverläggning redan vara slut? Ja, det var den. Förhörsrummets dörr var öppnad, och den otåliga folkhopen strömmade in genom den. Efter några minuters förlopp var utslaget uppläst, och det spridde sig likt en löpeld till hvarje del af den väntande staden.