Göteborgsposten – 30 juli 1864, sida 1

är skada emellertid att bristande konkurrens, vi antaga att detta ar hufvudskälet, håller priset för turoch retur mellan staden och Långedrag ännu så högt, att ett uppfriskande bad derstädes, dagligen, faller sig väl dyrt äfven för en ganska väl försedd kassa. Nedsattes afgiften, tro vi att detta allt mer uppblom strande etablissement skulle blifva särdeles besökt nu, då man har tillgång på ypperliga bad och en angenäm och nutidens anspråk motsvarande tillflykt för att restaurera sig efter badet, med tvenne vigtiga elementer al detta lifvets goda: mat och dryck. Göteborgs skarpskyttekårs 2:dra allmänna prisskjutning för året bar prägeln af varmt intresse och nit för saken samt samma goda förbrödringsanda som alltid så fördelaktigt utmärkt vår kår. Ett nytt och betydelsefullt steg framåt kommer kären att göra om den af den begärda tillåtelsen bifalles, om kostuadsfritt upplåtande af den öppna platsen norr om Elementarläroverkets hus. Erhåller kåren endast en tillräcklig lokal för sina exercisötningar under den oblidare årstiden, äro vi ötvertygade att mycket vore vunnet för kårens fortgående på den bana, den engång under så vackra och törverkligade törhoppningar inslagit. Den lokal som å den åsyftade platsen skulle komma att uppbyggas är derjemte ämnad att fylla 2:ne för detta samhälle vigtiga behof. Det ena och väsendiligaste är att derigenom en plats skulle beredas för folkskolornas gymnastikoch exercisöfningar. Tillfölje deraf att ingen lokal för dessa varit möjlig att erhålla har man i år måst alldeles inställa dessa för det uppväxande slägtet så stärkande och gagnande öfningar. Vi äro säkra om att vederbörande taga denna behjertansvärda fråga i noga öfvervägande. Det andra är bri sten på en tillräckligt rymlig lokal för utställningar, möten och andra tilltällen då ett större antal menniskor komma tillsammans på en plats. Denna byggnad skulle således förutom att den bör blifva en prydnad för staden ätven i 3:ne vigtiga hänseenden komma att gagna samhället. Må vi derföre hoppas och tillönska den goda saken den framgång den förtjenar, och vi skola hurutinnan se ännu ett bevis på den hedersmannen Cederbourgs ord då han i sitt töråldrade men ändå så uttrycksfulla språk utbrister: Denna staden Göteborg hafver ock måst känna Providencens underliga styrsel vid hvarjehanda tillfällen, då densamma understundom fått fägna sig af en behagelig lyckones blåst, understundom måst med misshag låta sig öfvergå en contrair lyckones hastiga väderii: Dock under alt detta hafver denna Staden uppstigit i ett beständigt grönskande flor; och säledes hafver Göteborg continuerat ifrån dess fundation intill närvarande tider, ehuru ofta lyckan synts vidrig, ändå uti ett florisant och lyckeligit tilstånd-. Låtom oss hoppas att den friska vind af allmänanda som i våra dagar blåst in i alla unkna och med fördomarnes spindelväf upptyllda vinklar och vrår af vår samhällsbyggnad alldeles förjagat den contraira väderilenoch att Göteborg allt framgent skall bibehålla sitt florisanta och lyckeliga tilståndr. Bland mycket annat stort och smått som vårt samhälle på det sista decenniet kostat på sig, finnes äfven ett ståtligt Teaterhus, hvilket oatsedt åtskilliga i en, som vi hoppas, icke aflägsen framtid afhjelpta brister är öfvensstämmande med nutidens anspråk på en sådan byggnad. Nåväl, man hade ett teaterhus och man började att fundera på om det icke vore möjligt äfven för ett Göteborgs barn att icke behöfva resa till Stockholm eller utlandet för att få höra en opera. Sagdt och gjordt: resultatet blef att hr v. d. Östen med sällskap i 2:ne särskilda repriser lyckliggjorde vårt samhälle,