Göteborgsposten – 27 juli 1864, sida 1

lämpad efter husets dimensioner. Det är här den gamle flyttfogeln dr Sturzen-Becker ämnar för allvar nedslå sina bopålar. Platsen är en present till honom af ofvannämnde hr N. Vid Ramlösa var en stor menniskomassa församlad, hvllken isynnerhet koncentrerat sig kring den byggnad. der brunnssalongen är be lägen. Jag gjorde en promenad i den vackra parken, förfriskade mig med ett par glas al det helsobringande vattnet, som sipprar fram ur sjeltva berget, fick tillfälle beundra den smaklöshet, hvarmed några verandor, ämnade till promenadplatser för brunnsgästerna i händelse af regnväder, blifvit uppförda, och åskådade det vid en ruskig karusell rådande folklifvet, då ropen der komma de! — hvilket lifligt påminde mig om den gamle bekante Pehr Olsson och vargarne — drog mig till allmänna vägen. På afstånd sågs den kunglige löparens svajande plym och snart körde hertigens af fyra ståtliga hästar dragna vagn fram genom mängden, som med några svaga hurrarop emottog det hertigliga paret. Det var nu tid begifva sig in i danssalongen, hvilken för tillfället blitvit festligt dekorerad med blommor och grönt och utanför pryddes af flaggor. Ryttmästaren Tornerhjelm gaf signal till musiken och promenadpolonäsen började. Hertigen behagade deltaga i flera danser, och jag har sett Göteborgs-Posten redan uppvaktat sina läsare med redogörelse för hvem han var nog nådig lyckliggöra såsom sina damer; hertiginnan dansade deremot ej. Balen var föröfrigt, som det på konstspråket heter, ganska animerad, åtminstone så animerad som en bal en varm sommarafton kan vara och erbjöd ett rikligt antal af damer, strålande af ungdomlig skönhet och lysande i utsökta toaletter. Det är ej blott en inbillning att de danska damerna ej äro så behagfulla som våra svenska; sedan jag under flera veckor haft tillfälle se nästan uteslutande representanter af de förra, var jag nu så mycket mera i stånd att kunna bedöma detta. Måhända skulle läsarinnorna önska beskrifning på en eller annan af toaletterna, men detta vidlyftiga kapitel vågar jag ej gifva mig in på; dessutom såg jag bland damerna ett par bekanta göteborgsansigten, hvadan väninnor och väninnors väninnor väl i sinom tid kunna påräkna att erhålla beskrifning på den tjusande balen och detaljerad redogörelse i ofvannämnde hänseende. Mellan danserna samspråkade hertigen med åtskilliga af de manliga gästerna, bland hvilka han särdeles hjertligt helsade biskop Thomander, och hans gemål lät af sina hofdamer föra sig omkring och för sig presentera diverse grefvinnor, friherrinnor och fröknar. Hertiginnan var iklädd schär sidenklädning med många krusningar och spetsfundigheter, spetsmantilj och en förtjusande hvit natt. Klockan vid pass 9 aflägsnade sig de höga gästerna, och då danssalongen, sedan dess mest framstående par var försvunnet, ej företedde något af större intresse än hvarje annan danssalong, lemnade jag densamma och anträdde återresan till staden. Helsingborg gästas för närvarande af s. k. finska teatersällskapet, och då jag dröjde qvar öfver. Måndagen och spektakel på aftonen skulle gifvas, var det ju helt naturligt att jag besökte detsamma. Teatern skola vi ej tala om, den är föga värdig en stad som ligger blott några timmars väg från Köpenhamn, hvarest gudinnan Thalia är så högt uppburen. Isall främlingen föres ut till den så kallade Strandgatan, vid hvilken teatern är belägen och man ber honom utpeka densamma, kan jag våga tio mot ett, att han sist väljer den ladulika byggnad, som här representerar Thalias tempel. Och hkvisst lär byggnaden nu vara ofantligt mycket bättre än fordom då den, innan den blef försedd med sitt nuvaRSA SNARARE AAA AA SS 6WCW