Göteborgsposten – 27 juli 1864, sida 1

se mig här igen, förrän hon är räddad. Margaret! du har ingen rättighet att hindra mig att gå. Margaret lyckades att stänga dörren och ställde sig med ryggen emot den. — Sätt dig på den stolen, Judith, medan jag siger dig något. Det tjenar till ingenting att du går der in. Förstår du, eller måste jag tala tydligare? Judith tvingades af systerns allvarliga viljeyttring och satte sig på den anvisade stolen, väntande en förklaring. Hon begrep icke ett ord at hvad som sagts och stirrade på Margarct. — Allt är öfver, Judith; det var förbi igår qväll kl. tio. Hon är död. Judith fortfor att stirra. Hon talade icke. Måhända kunde hon icke ännu fatta rätt ordens innehåll. — Mr Stephen Grey skickade hepne en sömndryck, som hon skulle taga in, förrän hon somnade, fortfor Margaret. Han har gjort ett högst ovanligt misstag och skickat gift. Hon dog så snart hon druckit den. Judiths ansigtsfärg öfvergick till en blåaktig dödsplekhet, men uttrycket var ännu stelt, ännu vittnande om att hon ej förstått hvad som sagts. Plötsligt förändrades det; stelheten lemnade rum för en klar uppfattning af saken och ovissheten för förfäran. Hon gaf upp ett lågt cemmerskri och höll begge händerna för ögonen. — Nå, det är precis som jag trodde — du tar dig det så när, förebrådde Margaret henne. Det är fasligt, det ir grufligt för den unga frun, men hon var ju en främling för 088.