Göteborgsposten – 27 juli 1864, sida 1

drade hur hon borde bete sig för att underrätta sin syster an skonsammaste sätt om hvad som inträffat; hon var säligt. bå hon slog i i thöct. ringde hennes frus klocka, och hon måste gå upp till denna. Hon var nästan glad öfver uppskofvet. — Jag undrar hur mrs Crane mår i dag, sade Judith, när hon kom tillbaka. Har du hört det? — Jag — jag är rädd att hon inte är riktigt bra i dag, svarade Margaret. Ät något, Judith; det kan du behöfva. — Inte bra, svarade Judith, utan att bry sig om uppmaningen att äta. Har hon fått feber? — Nej, det är inte feber. De säga — de säga — att hon fått ett oriktigt medikament, yttrade Margaret, i tanka utförde sin uppgift mycket väl. — Orätt medikament, upprepade Judith i det hon såg förvirrad ut. — Jag förstår det inte. Men det — de säga, att! följden blir, att hon dör. Judith sväljde det heta thet, steg upp och närmade sig dörren. Margaret höll henne fast, då hon höll på att gå ut genom den. — Gå inte, Judith. Du kan inte uträtta något. Blif qvar här. — Jag måste gå, Margaret. De der begge qvinnorna äro tillsammanstagna ingenting värda; åtminstone duger enkan inte till något, och den andra kan man inte alltid lita på. Om den stackars unga frun är i fara, så får du inte