Göteborgsposten – 23 juli 1864, sida 1

E— —— — — en liten lockande oas bland stengatornas öken. Från den å södra ändan belägna sittplatsen har man en vacker och omvexlande utsigt, dels öfver Stora Hamnkanalen och dels öfver den fortfarande lika rikhaltiga blomsterexpositionen inom det storartade jernstaketet (igår kunde man der räkna till icke mindre än 3, säger tre, väl konditiviaviade exemplar af blommande växter), öfver Gustaf Adolfs torg med sin prydliga gräsmatta, sin sedan i tisdags rubbade hjeltekonung och framför Högvakten uppresta byggnadsställning, hvilken tyckes antyda att detta arkitekturens misssoster kommer att för 999:de gången undergå en enkel, men billig uppsnyggning. bannerilgen, Tessins mästerverk, Rådhuset, måste känna sig mäkta generadt af åtskilliga af sina grannar, särdeles oftaberörde högvakt och den ålderstigna, till sitt sall lutande vattenkällan. Medan vi äro inne på kapitlet om hvad Göteborg erbjuder för den som är vän af naturen och specielt alla dessa brokiga skapelser, öfver hvilka gudinnan Flora af de gamle sattes till olympisk skyddspatronessa, må vi ej glömma att nämna ett ställe der det måhända mest beundrade af alla växtrikets slägten, törnrosornas, har sina flesta och skönaste representanter. Det är hr Liepes handelsträdgård på egendomen Sågen. Den som vill bereda sina luktoch synorganer en verklig vederqvickelse, han må resa till Sågen och betrakta samt forskaffa sig en bukett af hr Liepes törnrosor. Alla dofta de lika ljuft, alla äro de lika tjusande, de må nu vara svarta, röda eller hvita eller ega hvilken skiftning som helst emellan dessa hufvudfärger. Icke mindre än 860 olika arter finnas der att vilja emellan; och när man har beundrat all denna brokiga och dock ljufva blomsterprakt, när man har besett alla dessa nya uppfinningar inom hortikulturen, som möta en vid hvarje steg inom denna trädgård, och man måhända känner sig litet törstig, nåväl, då kan man bereda sig en ny uppfriskande njutning, denna gång för gomen. Ty man bör ej glömma det der finnes bland allt annat godt äfven magnifika jordgubbar som, de må vara af jätteslägtet (med frukter som väga två lod stycket) eller ega mera blygsamma dimensioner, ha en förvånande förmåga att läska tunga och gom. Den ominösa veckan har, märkligt nog, aflupit utan den ringaste nederbörd, oaktadt alla olyckliga spådomar och den oförlikneliga almanackans profetiska hotelse: Mulet. Den som tidigt på mornarne gjort en tur på stadens gator, har varit i tillfälle att kunna göra en liten statistisk beräkning öfver huru många Saror, Magarethor, Johannor, Magdalenor och Emmor som hafva sin varelse inom detta samhälle, af de efter omständigheterna mer eller mindre lysande och dyrbara, men säkerligen alltid välmenta och välkomna buketter, hvilka af uppmärksamma vänner och väninnor transporterats till dagens hjeltinnor. Få se nu om morgondagen, som bär namnet på den nyckfullaste svenska, icke blott drottning utan kanske ätven qvinna som någonsin lefvat, i sin ordning kommer att erbjuda en lika klar himmel och lika strålande sol. Detta vore så mycket angenämare, som Göteborgs skarpskyttekår då å Lorensberg firar sin stora allmänna prisskjutning för året, hvilken i år i anseende till det stora antalet deltagare och det alltmera stigande intresset för saken säkerligen kommer att blifva ännu festligare än de föregående. Man hade önskat att för densamma kunna anskaffa en större och rymligare plats, för att genom beredandet at mera utrymme för åskådare kunna gifva det hela en anstrykning af en verklig folkfest. Mot denna lika vackra som önskvärda plan ha dock vissa oöfverstigliga hinder upprests, hvar