ifrån mrs Crane, såg jag mr Fischer i sin dörr och han bad mig gå in. Det var mrs Fischers födelsedag och han hade en butelj champagne på bordet och var i begrepp att draga upp den. Jag hjelpte dem att dricka den och derefter gick Fischer ut att spatsera med mig, men gick först in med mig i apoteket och väntade, medan jag tillredde drycken åt mrs Crane. — Fick Dick straxt flaskan? — Icke straxt, sade Frederick; den stod litet på disken, medan Dick åt sin qvällsvard. Men den lemnades intet ögonblick ur sigte, som ock mr Whittaker kan intyga, tillade han, på förhand besvarande hvad han trodde skulle bli onkelns nästa fråga. Whittaker kom in, innan pappa hade gjort mixturen färdig det vill säga, han satte papperet kring flaskan — och hvarken jag eller Whitthaker gingo ut förrän Dick gått med flaskan. — Det är verkligen högst oförklarligt, utropade mr John Grey. Så snart de kommo hem, frågade de Dick om saken. Han sof i ett vindsrum i mr Johns hus, och de gingo dit och väckte honom. Mr Dick, en fjortonårig gentleman med hufvud likt en halmstack, satte sig upp i sängen med ögon vittnande om stor förvåning. — Vakna Dick, sade hans husbonde. — Jag är redan vaken, sir, svarade Dick. Behöfs jag? är der något medikament, som skall bäras bort. — Nej, det är icke något sådant, sade mr John. Jag vill blott göra dig en fråga. Hur du i qväll burit något medikament till mrs Goulds?