Göteborgsposten – 23 juli 1864, sida 1

— Man kunde se af det, som var qvar i flaskan, att några droppar, tillräckliga att döda och ej mer, voro blandade med drycken, anmärkte mr John Stephen, och tillade sänkande rösten och talande med en viss tvekan, är du säker på — förlåt att jag frågar det, men är du säker på, att icke under ett oförklarligt anfall af tankspriddhet sjelt blandade blåsyra i drycken? Saken var den, att tilldragelsen förekom mr John Grey, en man med sundt praktiskt förstånd, högst obegriplig. Han hade öfvervägt alla dess sidor, medan han stod vid sängen i mrs Goulds hus, och den enda möjliga lösning han kunde komma till, var att giftet af misstag blandats i drycken, då den tillreddes. Och dock tycktes detta vara högst osannolikt, ty han visste hur ordentlig hans bror var. — Jag har icke blandat medikamenter i tjugo år, för att till slut begå ett så olyckligt misstag, svarade Stephen Grey. Nej, drycken tillreddes omsorgsfullt och riktigt. — Onkel John, jag stod bredvid och såg pappa blanda den, och jag vet bestämdt, att det skedde omsorgsfullt, sade Frederick, litet harmsen öfver onkelns tvifvel. Tror ni, att hun i distraktion kunde taga burken med blåsyra från det hörn, der den stod? — ni vet ju att han icke kan räcka den, utan att gå uppför trappan, och den har icke varit i apoteket i dag. Dessutom såg mr Fischer honom blanda den. — Gjorde mr Fischer det? — Anledningen till att Fischer såg det var denna, sade mr Stephen: Då jag litet öfver kl. sju i qväll gick