Göteborgsposten – 23 juli 1864, sida 1

Veckokrönika. Affärslif och landtlif eller hvar och en har sin natur, sommarbetraktelser. — Bevingade och obevingade musikanter i Trädgårdsföreningen. — Blomsterexpositioner i Brunnsparken och hos hr Liepe på sSågen. — Gustaf Adolfs torg och dess omgifningar. — Gamla och Nya auktionskammaren,j lokalbeskrifningar med reflexioner. — Något om Finkani Kongsbacka. — Processioner till Simskolorna. — Ingen ohyra mer! — Explosionen i tisdags. — Olika slags pannor. — Bron öfver Fattighusån. — Ny fotografisk atelier. Göteborg är trefligt, blott man förstår att lefva idag som man lefde igår!, hette det i nyårspjesen, och riktigheten at denna sats torde ingen vilja bestrida, åtminstone icke den som med eller mot sin vilja tillfölje af omständigheternas kraf är nödsakad att genomlefva större delen af den svettdrifvande sommardagen på stadens grund. En och annan liten Åutflygt ur boet tjenar endast till att reta aptiten efter det herrliga landet med sitt tjernfärska smör, sina filbunkar, sina doftande smultron med naturlig (icke artificiel) grädda och hvad de nu heta allt dessa enkla läckerheter, hvilka den finaste restaurant icke förmår att servera hälften så lockande, som den enklaste, landtbygdens mer eller mindre snutfagra tärna. Och huru ljufligt sedan att kunna ogeneradt kasta sig ned på naturens mjuka divan, kunna i ostördt lugn blicka upp mot det höghvälfda taket i dess stora gemak och låta tanken segla bort till fjerran länder med de lätta, luftiga molnen, som i år mindre ofta än vanligt antagit de hotande och fantastiska former, hvilka bruka förebåda Dundergudens ankomst. Blir värman för tryckande, nåväl, de glittrande vågorna vid stranden tyckas icke begära bättre än att få sluta dig i sina armar. Men — Laffärerna framför allt är den gyllene regel, gyllene i ordets dubbla bemärkelse, hvars praktiska tillämpning gjort vår stad till hvad den är, och hvarje affärsman, åtminstone den som lemnat ungdomens och illusionernas tjusande verld bakom sig, torde i denna regels ymnigt uppspirande frukter finna en mera än tillräcklig ersättning för en sommarsejour mellan fyra väggar. Visserligen torde måhända den gröna färgen på gräsmattor, buskar och träd vara för ögat en smula angenämare än de gröna banden, på de digra kontorsböckerna, och såglarnes jublande kör derute i den fria naturen är bestämdt mera harmonisk för örat än det raspande ljudet af oförtrutna commisers öfver papperets hvita fält snabbt ilande stålpennor. Dock hvar och en har sin smak, och affärsmannen lika väl som landtmannen känner betydelsen at den gamla satsen: Hvad man sår, skall man skörda. För öfrigt erbjuder stadens på flera ställen verkligen ganska täcka omgifningar rikliga tillfällen att på de vackra sommaraftnarne under ett par timmar skaka stadsdammet af sig. För den åter som uttröttad af dagens mödor icke orkar eller tror sig orka att töretaga någon ansträngande promenad, finnes alltid Trädgårdsföreningen att tillgå, hvarest nu några aftnar musik utförts af medlemmar at Westgöta regementes musikkår. I torsdags togo middagskonserterna sin början, och att döma efter den jemförelsevis talrika publiken torde hr Frick icke komma att ångra denna uppmärksamhet mot sina gäster. En angenämare tillflyktsort under middagshettan kan man också knappast önska sig vid musik och fågelsång, ätven om man i tysthet skulle komma öfverens med sig sjelf om att det kanske icke vore mindre trefligt för det, om de bevingade artisterna under vissa momenter af sitt flygtiga lif icke föredrogo att allt för mycket fästa sin — uppmärksamhet vid de höga ryggstöden på de beqväma trädgårdsstolarne. Afven f. d. Brunnsparken kan betraktas som få