Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 1

kärernas disposition. visserligen voro de stora syskonbäddarne anordnade på sjelva golfvet och bestående endast af halm, men på sältsot har man icke stora pretentioner. KL. uwuaiv 12 på natten inryckte Wenersborgskåren och tog sin plats i samma paviljong. Vakter blefvo nu utsatta meg aflösning hvarje halftimma och man beredde sig på att få njuta några timmars hvila. Det blef dock icke mycket bevändt dermed, ty, som vanligt vid sådana tillfällen, segrade skämtet, munterheten och upptågen öfver tröttheten. Precis kl. 4 på morgonen slogo Wenersborgarne revelj, uppställde sig samt marscherade till den ett stycke från heden belägna egendomen Esset, der Trollhätteboarne gjort halt, hvarefter båda kårerna, förenade sig under öfverbefälhafvarens för Trollhättekåren, löjtnant S. F. Sundelii befäl och uppmarscherade till heden, der de med militärisk honnör mottogos af Uddevallakåren, som kl. 5 slagit revelj och stod uppställd under anförande af sin öfverbefälhafvare, kapt. L. G. Zettervall. Gevären kopplades och en kort rast gafs för att dricka kaffe och leta reda på sina gamla bekanta bland de nykomne. Snart slogs ställning och styrkan, uppgående inalles till omkring 150 man, fördelade sig i tvenne afdelningar, hvilka sedermera, under beläl af förstnämnde militärer, operarade i ett par timmars tid emot hvarandra under tiraljering. Lifligt smattrade gevärselden, egendomligt återgifven af ekot från kringliggande skogen, trumpetsignalerna ljödo och svetten perlade i det starka solbaddet från de hurtiga och raska skyttarne. Efter några ifriga bajonettanfall, be slöts slutligen vapenhvila mellan de stridande, hvilka ånyo förenade sig till en bataljon och under musik af Uddevalla skarpskyttars musik-kår srammarscherade till paviljongen, der man torkade dammet och svetten af sig samt intog frukost i spridda grupper. Under morgonens lopp hade så småningom åskådare börjat infinna sig från Uddevalla, Wenersborg, Trollhättan och trakten närmast exercisplatsen, hvilket antal ännu mera växte under förmiddagen och slutligen blef ganska ansenligt. KI. 10 f. m, slogs korum och kårerna ställde sig framför paviljongen till förrättande af gudstjenst. Predikanten, Uddevallaskarpskytten skolläraren Grönvall, höll en kort predikan, hvilken inleddes och afslutades med koraler, ackompagnerade af musik-kåren. Med ett Gud bevare konungen och fäderneslandet asslöts akten. Nu börjades exercisen ånyo, denna gång i sluten ordning; och fingo dervid kårerna, hvilka hvar för sig i anseende till sin ringa styrka förut ej varit i tillfälle att grundligare sysselsätta sig med bataljonsexercis, en välgörande lektion i nämnde hänseende. Bataljonsexercisen fortgick till dess middagsrast lemnades. Efter intagen middag och en stunds muntert glammande med tillkomna bekanta från alla håll, skred man till mötets sista afdelning. Bålar framsattes i den stora, rymliga salen, glasen fylldes och den provisoriska talarestolen intogs först af kapt. Zettervall, som i ett längre, inspireradt, väl tänkt och vackert framsagdt tal föreslog en underdånig skål för H. M:t konungen. Derpå följde en skål för Uddevalla skarpskytteförening, föreslagen i Wenersborgarnes och Trollhätteboarnes namn af löjtnant Sundelius samt besvarad af litteratören K. Lidberg med en skål för de båda andra kårerna. Talarestolen intogs derefter af Wenersborgarnes humoristiske intendent, fanjunkaren Barkstedt, som uppläste en versifierad helsning, i hvilken bland annat förekom följande vers: Ej blod vi ämnat gjuta I denna Hildurs vapendans Men leken kan dock sluta Med någon segerkrans; Och denna krans oss Bachus ger Och Mars deråt i skägget ler. Plötsligt afbröts talaren af dånande trumhvirflar, larm slogs och hals öfver hufvud rusade skarpskyttarne till sina kopplade gevär och exercisen började ånyo. Den hade ej länge pågått då man vid skogsbrynet varsnade tvenne militärer till häst. När de mera närmat sig igenkände man i desamma öfverstelöjtnanten vid Westgötadals regemente, kammarherren Kuylenstjerna med sin adjutant, som enkom af intresse för skarpskyttesaken utridit från sitt på en mils afstånd belägna hem. Sedan exercisen i hans närvaro pågått en stund och en generalsalfva slutligen affyrats samt paradering egt rum, återvände man till de så plötsligt lemnade bålarne. Hr öfverstelöjtnanten steg äfven af hästen och mottog inbjudan att tillbringa en stund tillsammans med skarpskyttarne. Skålar förslogos nu för hr öfverstelöjtnanten af kapten Zettervall, besvarad med en varm och vältalig välgångsskål för skarpskytteidens utveckling, för Westgötadals regemente och dess högt aktade chef, friherre Posse, af litteratören Lidberg, för Bohusläns regementes officerskär, som räknade 3 närvarande medlemmar, af öfverstelöjtnanten Kuylenstjerna, hvarefter den sistnämnde ånyo steg till häst och aflägsnade sig under dånande hurrarop. Härefter föreslogos en mängd skålar, bland hvilka vi endast nämna ett afsked och