Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 1

— Ni är väl ej bekant med medikamenters olika lukt, mr Lycett. Eljest — — Förlåt mig, jag kan skilja medikamenter från hvarandra mycket väl genom lukten, afbröt mr Lycett. Min far är läkare, och jag har tillbragt hälften af min barndom i hans apotek. — Var då så god och lukta der och säg hvad ni märker. i Presten fullgjorde tillsägelsen, men sedan reste han sig straxt upp. — Blåsyra, hviskade han, och mr Carlton nickade jakande med allvar. Han vände sig till mrs Pepperfly. -Hvad säger ni att hon har förtärt? Hafresoppa? och drycken? Hafresoppan naturligtvis först? I — Det förstås. Den åt hon kort sein ni gick. Der kan ni sjelf se skålen; jag bar inte ner den. i Mr Carlton tog skålen, som hon pekade på. Der var ännu qvar litet hafresoppa i den, och han luktade och smakade på den. — Den är som den skall vara, anmärkte han. — Och drycken gåfvo vi henne en stund senare, kanske tre qvart. Inte fullt en minut scn hon druckit den — jag kan visst inte hämta mig från förskräckelsen på ett helt år — så var hon död. — Ett år! upprepade mrs Gould, der hon stod i dörren med hufvudet stucket in i rummet. Jag kan inte hämta mig från den i hela mitt lif. ! — Hvar är flaskan? frågade mr Carlton.