Göteborgsposten – 16 juli 1864, sida 1

Der tycktes ej vara någon, ty på frågan följde intet svar eller ens ett ljud. Ljuset lyste nog för att sätta honom i stånd att se en annan dörr på den sidan. Han slog upp den, ty den var dragen till men ej stängd, och månen strålade på svalen genom fönstret. Men mr Carlton kunde hvarken se eller höra någon, och han förmodade derför, att han hade misstagit sig. — Jag tyckte jag hörde någon här inne i rummet; sade han ursägtande, då han äter kom in. — Här är verkligen ingen menniska, sade den sjuka. Sköterskan har gått ner för att äta qvällsvard. Det har säkert varit i nästa hus. Vi höra hur det bullrar der lika tydligt som om det bullrade här i huset. — Då var det väl det. Läsaren inser emellertid lätt, att prasslet förorsakades af Judith. Då hon såg, att det var mr Carlon, som kom in, och då hon ej ansåg det rätt, att en tredje person var närvarande, när en doktor samtalade med sin patient, hade hon skyndat ut genom den halföppna dörr, hvarvid hon satt. IIennes tofflor voro helt och hållet af kläde — ty Judith Ford hade på detta ställe, der hon sist tjenat, blifvit försedd med persedlar passande för ett sjukrum, och trapporna voro betäckta med mattor, och hon sprang helt lätt ned utan att märka den undran hon råkat förorsaka. Mrs Crane hade icke vetat, att hon var der, och det var icke mer än ett par minuter sedan Judith kom in. Denna gick till köket, hvarest mrs Gould och sjuksköterskan voro fullt upptagna med att äta kallt fläsk och inlagd lök vid skenet af ett nytändt ljus.