Göteborgsposten – 16 juli 1864, sida 1

mm — — —— vit beredd i ett nytt hötel, hvilket bär den ståtliga titeln Hotel Hrittania. Den som efter en månads förlopp åter passerar härigenom skall säkerligen icke finna att stadens sysionomi undergått någon särdeles förändring. Han skall ännu finna den store hjeltekonungen qvar på sin piedestal, hvilket dock ytterst lärvi bero derpå att man icke i det förråd af lösa skrufvar, hvilka stå stadens myndigheter till fri och oqvald disposition, kunnat få reda på den kolossala skrufven som begagnades vid statyens uppsättning, hvarföre man måst gå i författning om en ny sådans gjutande. Emellertid torde man kanske just idag komma i tillfälle att få se guldkenungen från Norden företaga en tur, hvarom högstdensamme säkerligen icke i lifstiden kunnat drömma, nemligen på en ordentlig liten railväg. Vår resande skall vidare finna icke oansenliga fragmenter qvar af den envisa gamla Lejonbryggan, på hvilkens borttagande man likväl rastlöst arbetar, snart sagdt, dag och natt. Åtminstone har man under några nätter ända till tiotiden sett arbetare, uppflugna på en hög ställning, sysselsatta med pålning, allt under det de med berömvärd ensemble utfört den beryktade pål-arian. Vidare skall han finna Trädgårdsföreningen sig precis lik, samma kotterier kring de runda borden, och samma till benbrott inbjudande träbro i gången mellan orangeriet och schweitzeripaviljongen. I törbigående må anmärkas att denna bro en längre tid beböft en grundlig reparation, hvilken vi af omsorg för dem af våra medmenniskor, som finna sin lust uti att på egna, felfria ben trampa lifvets stråt, önska måtte företagas så snart som möjligt och icke uppskjutas till nästa år. Måhända vore det då heller icke ur vägen att det i närheten belägna lieu Maisance erhölle en nödig utvidgning och upputsning, enär det i sitt nuvarande skick ingalunda motsvarar nutidens behof. På Södra Hamngatan skall turisten dock till slut finna något nytt i den särdeles prydliga och eleganta pappershandel, hvilken derstädes blifvit öppnad af den nuvarande egaren af Gumpertska bokhandeln, hr Beyer. Lefve konkurrensen! Förr i verlden traskade man i allsköns beskedljghet åstad till Holmens, Hasselblad Avalls eller Reveras för att köpa sig några ark papper, några stålpennor (helst Bensons!), några stänger lack etc. Nu hafva vi under loppet af ett par år icke mindre än tre väl försedda butiker, hvarest man stannar i valet och qvalet mellan de många olika former, under hvilka forntidens stylus och papyrus i våra dagar framträda. På det hela börjar Göteborg alltmera att antaga utseendet af en stor stad och de tiderna äro lärgesen förbi, då en resenär kunde yttra: att det märkvärdigaste han såg i Göteborg var, att likvagnarne körde i karrier och att sotarne hela veckan gingo i hatt!, ett påstående, hvars första hälft smakar nog mycket at ötverdritt. Operasällskapet fortfar att göra goda affärer och publiken svettas antagligen lika mycket af törtjusning som af andra skäl. Flora, afundsjuk på att så många at hennes beundrare öfvergifvit henne för Thalia, har under de senaste föreställningarne låtit sig representera äfven i teatersalongen, i det flera af hennes täcka barn, grupperade i smakfulla buketter at entusiastiska beundrare blifvit lagda för den naiva Maries och den skalkaktiga EHosinas tötcer. Den bekanskap, som publik och sujetter gjort med hvarandra, tyckes sålunda ba varit särdeles angenäm och egnad att ingifva de bästa förhoppningar för en tillämnad sejour under nästa sommar. En inspirerad insändare I Hr . röi