Göteborgsposten – 16 juli 1864, sida 1

ÅAL UU——k —— som nyss stod i sin rikaste fägring, har redan måst fälla den brokiga blomstermattan som nyss prydde ängarne, och höstackarne, hvilka i sin svällande frodighet starkt påminna om hederliga, välfödda prostgubbar af den gamla goda stammen, sprida sina balsamiska ångor i den svala sommarnatten. Det finnes näppe: ligen någon så ljuflig lukt, som den at nyslaget hö och man behöfver icke precis vara ett nöt för att finna den särdeles retande och aptitlig. Modet, det allsmäktiga modet, som någon gång älven sträfvar att få in en och annan doft af naturlighet i salongernas qvafva atmosfer, har äfven benämnt en parfym, som är särdeles en vogue för säsongen: New Mown tfay Nyslaget Hö). Det kan måhända icke vara utan sitt behag för mången firad och blaserad skönhet, att när hon, uttröttad af sin moities sadda konversation, för den spetsbeprydda näsduken till munnen för att dölja en ofrivillig gäspning, hon plötsligen erinras om den glada årstid, då man från konvenansens tjettrar, från krinoliner och snörlif, på den trefna landsbygden i allsköns gemytlighet åker i hö, en af landtlifvets förströelser som särdeles brukar falla damerna i smaken, oaktadt Gud skall veta, att hvarken ekipagerna eller chausserna bruka vara de beqvämaste. Alla tecken antyda att det i år blir ett godt år och agronomernas anleten stråla också i kapp med solen på himlafästet. Få se nu om den ominösa vecka, hvilken från och med morgondagen vidtager, skall tillåta oss att torrskodda få njuta af de i vår Nord så korta och flyktiga sommardagarne. Hvilken skada om det skulle blifva uppehållsväder, i detta ords osteologiska bemärkelse, just nu, då Floras älsklingar, törnrosorna, äro i full tart med att utveckla sina yppiga, men ack, så förgängliga behag. Omsättningen af resande, hvilka nu en tid bortåt passerat vår stad, har i dessa dagar sått en ökad liflighet, ty en ny vändpunkt inträdde igår i badoch brunnsgästernas lif, dessa menskliga individer, hvilka liksom studenter och affärsmän beräkna en del af sin vandring genom litvets jemmerdal i terminer. Andra terminen har ingått, hvilken har det företrädet för den första, att den är mera elastisk, d. ä. att den i likhet med vissa politicis och vältalares föredrag kan uttämjas, om icke precist liksom dessa i en oändlighet, så dock ett godt stycke in i September. Den beklagansvärde dödlige, som icke hatt råd att törhyra sin lägenhet mera än för första terminen, får nu, just som det kanske börjar att bli som allra trefligast, stufva in sitt pick och pack och lemna rum för den nya hyresgästen. Sådant är lifvet, ingenstädes har man någon varaktig stad! Emellertid gitver denna oupphörliga ström af resenärer en viss liflighet åt vår goda stad, hvarest man icke har svårt att skilja fremlingen från infödingen, om icke annat så på hans sätt att färdas framåt på våra beqväma gator, hvilket vanligen sker i en mera reflekterande, maklig takt, än som kan: synas tjenligt för en stor eller liten affärsman, ty om också endast för syns skull, måste man i den tropiska hettan kila sin väg framåt med allra minst 2 hästars kraft och dymedelst i sin anletes svett åtminstone genom en ötverflödande transpiration låta verlden förstå, att man verkligen har så brådtom, så fasligt brådtom! Den förlidet år ölverklagade bristen på rum för resande tyckes i år ha blifvit i betydlig mån häfd, antagligen derigenom, att en mängd enskilta personer fallit på den förnuttiga ideen att låta uthyra sådana lägenheter, hvilka eljest under sommaren stå obegagnade, hvartill kommer att i dessa dagar en ny säristad åt dem som söka tak öfver hufvudet blif.