Göteborgsposten – 16 juli 1864, sida 1

dith, att när jag öppnade dörren och fick se mr Carlton, så blef jag fasligt rädd. Jag och mrs Pepperfly hade just undrat om inte han också blifvit ihjälslagen — för på Cross-keys tycktes ingen veta hur det stod till med honom — och der stod han! Jag kunde inte få mig till att fråga honom något, för han har namn för att vara en högfärdig karl, som man ej bör komma för nir. Ätminstone ser man att han inte är god. Men mrs Peppertly, borde ni inte gå upp mein han är der? Mrs Peppersly satte åtminstone lika mycket värde på sin qvällsvard som enkan och tyckte derför illa omåförslaget. Hon räckte trotsigt fram tallriken för att få mera tläsk. — Om han vill, att jag skall komma upp, så kan han ringa efter mig, svarade hon buttert. Iur är det med ditt ansigte i qväll, Judith? — Det har värkt mycket hela aftonen. Jag tror, att jag skall gå hem och lägga mig; så blir det kanske bättre. Hon tog godnatt och gick straxt. IIon hade haft plågsam tandvärk eller ansigtsverk under de två sista dagarna. Mrs Pepperfly och enkan sutto och åto, tills mr Carlton störde dem genom att gå sin väg. IIan hade icke dröjt länge. (Vorts.)