Göteborgsposten – 16 juli 1864, sida 1

— DUDUDUOc— — ädagar har en privat person, hvilken åter a ganska naturliga skäl bör vara försedd me ett helt lager af dylika, från England erhålli en farkost, visserligen icke ett skepp, bara e liten båt, vackert så, hvilken foreter någo! likhet med förenämnda original. Den är hel och hållet förfärdigad af kaut chuk och blå ses upp som en boll eller en s. k. luftdynsamt är af oval, icke särdeles vacker form 11 fot lång och rymmer 3:ne personer. Mee en vanlig pust fylles den inom en qvart timmas förlopp fullkomligt med luft. När ven tilen blifvit öppnad och luften utströmmat ka! båten vecklas ihop och bäras på ryggen och I 0. m. när den är fylld är den så lätt att de! utan svårighet kan bäras at en person. Far kosten ser på det hela taget kurios nog ut oci har lockat många nyfikna åskådare ull ka Jerna, då den likt en jetteödla glidit fram ge nom våra hamnkanaler. Under veckans lopp har den sorgligt underrättelsen hit ingått att svenske frivillig vid danska I:sta regementet, Imil Ekström bördig från Göteborg, i den olyckliga täkt ningen vid Lundby blifvit svårt sårad och inlagd på sjukhuset i Nörre Sundby. Sistl Söndag ankom från en annan svensk trivillig hvilken vårdades å samma sjukhus, ett bret dateradt d. 4 d:s, deruti han berättar att E d. åt:dje d:s på aftonen efter svåra plågor al lidit af sina sår, hvilka efter brefskrilvarens uppgift varit 3:ne: ett i hutvudet, ett i bene och ett i foten. Oaktadt man i danska tidningar icke sett någon osficiel uppgift om hans ödd, torde man dock med säkerhet kunna a! denna underrättelse antaga att E. i ett fremmande land, sjerran från slägtingar och vänd ner, slutat sitt unga lit. Han var den forscsvenske frivillig som anmalte sig till tjenstgöring inom danska armåeen och efterlenmariä sin tådernestad hos sina många vänner ett kärt och älskligt minne. Genom sitt behagliga och intagande sätt, genom sina sällskapstalanger, var han omtyckt och älskad, hvarhelst han visade sig. Föga anade man, då man såg den spensliga gestalten med de fina, nästan qvinliga dragen, att krigarens död var honom ämnad. Han hvilar nu derborta i den jord som redan trampas af fienderna till dem i hvilkas leder han kämpat, och ingen vänlig hand lägger en blomma på hans okända graskulle! Ilvile han i frid i sin förtidiga grat! Sörjande föräldrar, anförvandter och vänner minnens Wallins sköna ord: Jordens oro viker För den frid som varar, Grafven allt förliker, Himlen allt förklarar!