Göteborgsposten – 12 juli 1864, sida 1

lemna presidentens sällskap emedan hans sjelfaktning icke tillät honom att lyssna till det smutsiga språk, presidenten använder. Då till dessa anfall på mr Lincolns person och sätt läggas de från alla sidor mot honom slungade anklagelserna för våldförande af lagen och konstitutionen, för dumhet, för sjäsk, för bestickning, för dålig ledning af kriget och för en tydlig böjelse att för egen fördel införa ett despotiskt styrelsesätt, så är det lätt att finna det presidentvalet skall bli bördigt på smädelser och anklagelser, och omöjligt att icke frukta det de passioner som uppväckas — isynnerhet om, hvad som ej iir otroligt, militära motgångar och sinansiela olyckor inträffa före den första Veckan i November — skola sätta regeringens bestånd i fara mera än förlusten af ett dussin slag. Vore mr Lincoln en verkligt vis man, skulle han vägra att lyssna till Baltimorevännerna, hvilka önska att begagna honom som verktyg, och lemna den upphöjda ställning i hvilken han — vare det sagdt utan sidovördnad för honom — så föga passar för, vare sig att man betraktar hans sätt och vanor eller hans förmåga, samt öfverlåta den åt någon djertvare statsman, mera fulländad gentleman, djupare filosof och skarpsinnigare politiker än han sjelf. Såsom president är han den mest misslyckade Amerika frambragt, och båda partierna erkänna detta. Det är synd att han ej kan se sig sjelf i samma ljus och vet att vinna respekt af sina sanna vänner och öfverscende af sina fiender genom att draga sig tillbaka i privatlitvet. Att han kommer att göra det är dock ännu möjligt. Det skulle vara lyckligt såväl för honom som för hans land, om han beslutade sig derföre.