Göteborgsposten – 12 juli 1864, sida 1

dåligt lynne och som an ng aamaärkningen för en personlig förolämpning. Hvad är ni för cn, unge man, som låter mig höra hvad ni tror? Förstår ni er kanske på späda barn? — Åtminstone lika mycket som ni, svarade mr Carlton fullkomligt lugnt. Jag han haft med många sådan att göra. — Ah — ni är vil doktor då, sade hon litet blidkad. — Ja, jag är doktor, och som sådan säger jag er, att det icke är bra för detta lilla menniskocxemplar att vara på resor. — Det kan väl vara, men nöden har ingen lag. — När föddes det? — I går morse. Sir, har ni något att säga här i trakten? — IIvarför frågar ni det? Derför att jag hoppas, att om ni har det, ni vill söka a att få bort den farliga omnibusen. Jag reste i den till Södra Wennock i morse, och det var illa nog, som de andra passagerarne kuana intyga; men då jag for tillbaka i qväll, trodde jag verkligen att jag skulle omkomma. Huleudet for upp mot taket, fötterna lyftes från golfvet, och kroppen stöttes mot väggarna och sätet! Jag blir öm en hel vecka, och ju mera jag knackade och ropade, desto fortare körde den syndaren. Och jag som skulle sköta barnet hela vägen! — Det är skamligt, svarade mr Carlton. Hvad som förvånar mig är att Södra Wennock kan tåla det. En