— AAEEE — Berlin för att erbjuda fred på vilkor att hela Danmark inträdde Tyska förbundet. Ja, det har till och med allmänt påståtts, att denna plan fö si från Marsförening och att den skulle blifva dadö uti en ledande artikel i Fdrelandet, den äldsta förkämpen för den danska nationaliteten, och för öl. rigt det blad, som står konseljpresidenten Monrad icke blott närmast utan i sjeltva verket g blef nu visserligen långt ifrån händelsen landets aftonnummer omtalar än mindre föror denna plan; och det är icke heller troligt, att Quaade söker fred i Berlin. Men att planen ryktesvis har existerat, och att den på allvar diskuterats af allvarliga patriotiska män, detta är lika så säkert som det betecknande. Och det räsonnemang hvarifrån man utgått, är väl ungefär följande: När vår egen politiska vanmakt till öfverflöd är lagd i dagen; när Sverige-Norge icke vill eller kan hjelpa oss för ett gemensamt syftemåls skull; när vestmakterna och för den närmaste tiden företrädesvis England, vill öfverlemna oss åt Tysklands godtfinnande; — så är det öfverhufvud omöjligt att bestå som politisk stat och inom kort som nationelt samfund. Skall Tyskland eller Preussen i detta ögonblick låta sig nöja med att alldeles fråntaga oss både Holstein-Lauenburg och hela Slesvig ? Detta är visserligen tvifvelaktigt, men möjlig TLikväl är det icke mindre möjligt att de, om Å get en kort tid sortsättes, skola fordra mera, att de efter en öfvergang till och eröfring af Fyen, samt då den österrikisk-preussiska flottan besegrat den danska och intill döden pressat de sista öarne, framför allt Seeland med Köpenhamn — att de då skola fordra åtminstone en del af Jutland, kanske det hela. I sådant fall hvad äro då öarne? De kunna icke bestå som ett sjelfständigt rike; till och med om Sverige vågade eller ville mottaga dem i ett mer eller mindre provinsielt förhållande, månne då deras (öarnes) invånare ville föredraga att gå denna väg framlör att blifva samman med det öfriga och på det nationela lisvets bekostnad söka ett långt säkrare beskydd för det materiela lifvet under Tysklands vingar? Ja, till och med om vi finge behålla Jutland, så skulle det icke dröja länge innan denna del al det ödelagda riket blefve denationaliserad, germaniserad; och den materiela tillvaron skall ändå blifva högst ömklig, när de sönderbrutna lemningarne skola bära hela det forna landets skuld, betungande derjemte med den nya, som det sista misslyckade försvaret nu för tiden ådrager oss. Härmed säges icke att dessa betraktelser äro riktiga, blott att de existera. Det är ett sådant mörker, en sådan hopplöshet, att ingenting synes för dåligt. Man skall kanske säga, att vi langt ifrån ha lidit tillräckligt, att på detta sätt stå vid branten af förtviflan. I sådant fall är då sjelfva den slappade känslan ytterligare ett vittnesbörd om vår svaghet, ännu ett förebud om vår undergång. Men derföre blifver det också i dubbelt mått en sanning, att det fordras mod och fasthet hos de ledande att hålla sitt eget och andras hufvuden, för att härda känslan som vill böja sig och svigta, för att lyfta besinningen och förståndet, som gör den enkla slutsatsen, att först den är hemfallen åt förtviflan, som förtviflar om sig sjelf, att den har för alltid förlorat allt, som öfvergifver sig sjelf, lör att bevara tron på, att Danmark såsom ett Danskt och Nordiskt land har haft en mission, som det icke har så illa upptyllt, att dess kall och dess verk nu skulle vara förspillda och tillända. Folkbeväpningen. K. M:t har den 22 Sistl. Juni förordnat löjtn. vid Dalregementet J. S. Nisser att t. v. vara öfverbetälhafvare för Hosjö och Korsnäs friv. skarpskyttetörening, och sergeanten vid Westerbottens fältjagarckår O. E. Wiklund att t. v. vara ölverbefiiihatvare för Bygdeå sockens friv. skarpskytteforening. Samma dag har K. M:t beviljat kapitenen vid Westernorrlands beväringsbataljon C. J. Hammarskiöld entledigande trån öfverbefälhafvarebetattningen vid Wunmmerby friv. skarpskyttesorening, samt förordnat kapitenen vid Kalmar reg. J. P. Palmaer att t. v. vara öfverbefalhafvare för berörde skarpsky tteförening. Af-ked. K. M:t har d. 1 dis beviljat proviantmästaren vid Stockholms slottsoch förrådsmagasin, kapt. P. A. Borgh, afsked från nämnde proviantmästarebesattning. Tjenstledighet. K. M:t har d. 18 sistl. Juni under ett års tid, räknadt från den 1 nistk. Oktober, beviljat kontraktsprosten, kyrkoherden i Tjerps pastorat al Wexjö stift H. G. Lindgren ledighet från sina tjenste äligganden såsom kyrkoherde för så stor del af åre som för hans deltagande i revisionen af den — — —— ——ä — , sade Judith, som satt nära intillj — Hv 9