Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 1

— Klockan är åtta, sade Judith, som satt nära intill sängen. — Åtta! hvad! ni sade ju att londontäget kom klockan sju. ö — Ja till Stora Wennock eller, rättare sagdt tre qvart till sju. Omnibusen kommer hit omkring half ätta. Den är kommen, för jag såg den fara med en passagerare genom staden. — Hvar kan hon då vara? — den — den person, som jag skref efter i går, sade mrs Crane ifrigt. Hon borde haft brefvet i morse och kunde ha rest genast. Är ni säker på, att det kom in på posten i går qväll. — Det är jag fullkomligt säker på, men ett annat tåg kommer i natt. Mrs Crane låg och tänkte en liten stund. Derester sade hon: — Tror ni, att mitt barn kommer att lefva? — Jag ser intet skäl, hvarföre det inte skulle lefva. Det är visst mycket litet, men det tycks vara alldeles friskt. Jag tror dock, att det vore bäst för det, om ni ville amma det istället för att låta föda det. — Men det kan jag omöjligt, sade mrs Crane, och det låg något afgörande i hennes röst. Mrs Smith ställer om den saken, när hon kommer, och det är för den lille stackarns skull, som jag längtar så mycket efter henne. Jag är så glad öfver att det är en gosse. — Tror frun inte att det vore bäst att frun inte talade så mycket? frågade Judith.