Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 1

— IIvarföre skulle jag icke få tala? svarade den sjuka hastigt. Jag mår så väl som möjigt; mr Stephen Gre sade i eftermiddags, att han önskade, att alla hans patienter mådde så bra som jag. Det var vil att mr Stephen Grey kom hit. Hvad han är god och snäll. Han muntrade mig fran första stund jag såg honom — Jag tror, att det finns ett hemligt skäl, hvarför alla mr Stephen Greys patienter tycka om honom, sade Judith. — Jag tycker om honom, det är visst och sannt, svarade frun. Mr Carlton kunde icke varit bättre för mig än han varit. Aftonen och natten förflöto, utan att det väntade fruntimret kom, och den sjuka började visa tecken till oro. Följande morgon kom mrs Smith, som, enligt hvad man kunde förmoda, rest med nattaget. Det var söndag, och barnet var födt tidigt på lördagsmorgonen. Åtminstone kom en medelålders qvinna med sträfva drag, som ansågs af Judith och mrs Gould för den mrs Smith, som väntats. Mrs Crane sade ej, att det var hon, och lät innesluta henne i sängkammarn hos sig. Förmaket och sängkammaren voro sammanhängande, åsom redan blifvit nämndt. Rummen hade hvar sin dörr ut till svalen, som var ganska rymlig i förhållande till husets storlek. I ena ändan af svalen var ett stort fönster, som vette ut åt gatan; midtemot i den andra ändan var en helt liten kammare, och de begge rummens dör på samma sida. Det är bäst, att detta säges på förhand, såsom det skall visa sig sedermera. r VOrO