Göteborgsposten – 7 juli 1864, sida 2

sad låg 4:de regementet uppe vid Ärnkiel med första bataljonen som reserv, af 6:te regomentet i samma brigad lågo 4:de, 6:te och S:de kompanierna vid Nordborg och Mels, och leltogo icke i kampen, utan gingo aftonen derefter ombord på Hertha och ångkanonyåten -Villemoes, hvilka förde dem välbehållna öfver till Faaborg å Fyen. En afdelning af 18:de regementet stod söder om Arnkiel ned mot Könhaveskogen, 5:te regementet åg från hyer söderut och höll jemte 10:de regementet kusten besatt ned till Sönderborg. Flera asdelningar af de nämnda regementena voro om natten utkommenderade, för att öka öpgrafvarne längs kusten och uppkasta nya. Fram mot aftonen sågo vi Rolf Krake och några kanonbåtar ligga i utloppet till Augustenborgs fjord, ungefär ute vid Stavning Nor. Klockan var inemot 2 på onsdags morgon, då nattens tystnad plötsligt afbröts, i det en mängd båtar kommo af alla krafter roende öfver sundet från Snogebiek mot Arnkielshage. 4:de regementet lossade de första skotten emot dem; man svarade ögonblickligen från båtarne. Straxt derefter blefvo vi beskjutna från ett nyligen uppkastadt batteri med kartescher, hvilka regnade ned öfver Tangen. Elden blef nu med hvarje ögonblick lifligare, under det vi från vår sida genast insägo. att vi här hufvudsakligen saknade tillräckligt understöd at artilleri. Preussarne stodo i båtarne och sköto in mot land öfverallt, der de kunde skymta fältvakterna eller röken af våra skott. Det började dagas, och ständigt kommo flera båtar in mot kusterna, under det vi förgätves hoppades på ankomsten af vår vän Kolf, Krake, som tycktes låta vänta på sig temligen länge. Dermed börjades landstigningen längs Taugen och längre söderut, der Rönhavebatteriet utanför den afbrända gården nu började spela. Så snart fienden kom i land, spred han sig längs stranden och ryckte framåt med en bestämdhet och våldsamhet, hvarpå vi ännu icke sett exempel. Annu hade icke någon större afdelning af de våra ställt sig emot honom. Det skedde först senare, efter det öfverste Faaborg samlat en del at de tillbakaträngda 4:de och 18:de regementena på landsvägen vid Rönhaveskogen, men törsöket misslyckades. Faaborg sjelf föll inne i skogen, preussarne hade redan fått fotfäste och funnit skydd mellan träden och häckarne, medan de oafbrutet fortsoro med att skicka nya förstärkningar från Blans och Snogebick. Samtidigt begagnades en i Sandbjergskov färdiggjord pontonbro, hvilken sköts ut i sunden och gled hän ötver vattnet med en obegriplig snabbhet, utan att man från vår sida anat dess tillvaro, förrän just i det ögonblick, då vi sågo den komma Denna bro var byggd af jernbåtar och den första af dessa försedd med en hög utskjutande förstam ungefär som på torntidens krigsfartyg, förmodligen för att bäten icke skulle tyllas med vatten, då den sköts ut i sjön. Så snart pontonerna uppnått Alssidan, rusade en massa ridande artilleri öfver dem och lemnade straxt efter det kämpande tyska infanteriet ett verksamt och afgörande understöd. Det fasta batteriet framför Rönhavegård var nu till hälften kringrändt på båda flankerna; det öfvergats at de våra, och kanonerna förnaglades. Jag har senare hört berättas, att preussarne skola ha slagit ännu en tredje bro, men hvarken om den eller om ÅKolf Krakes bedritter vid samma tillrälle kan jag berätta något, eftersom vi nu lemnat kusten och befunno oss i en tillbakagående rörelse ned mot Ulkeböl och Kjaer. Ungefär samtidigt måste man ha börjat ytterligare en öfvergång nere vid Sönderborg, ty vi hörde tydligt täta skott, hvilka tycktes, att döma af riktningen, komma från våra kyrkooch slankbatterier längs kusten. Olverste Faaborg hade således fallit, hans afdelningar hade stridt oförtrutet och törgäfves och lidit ofantligt; våra sårade och döda blefvo liggande, der de föllo, de andra slogos från häck till häck, genom rågtält och gärden. (iång efter annan stod kampen, officerarne måste fram i spetsen, derom vittnar den stora manspillan i deras leder. Nere vid Kjuer föllo 6 i en stormlöpning. 2:dra brigaden under ötverste Kanflmann satte sig i rörelse öfver Ulkeböl och Nörremark, förenade sig med 5:te regem. af Bilows hrigad och hejdade fiendens framryckande mellan Kjrer och Rönhave. Iär stod den häftigaste kampen under dagen och urartade till en vildhet och ett raseri, om hvilket det är omöjligt att göra sig någon föreställning. I Kjers by hade preussarne besatt husen, gjort af hvarje gård en fästning och besköto de vära från fönster och dörrar, från tak och titthål (häraf törklaras danskarnes stora manspillan). Detta var isynnerhet fallet i den nordvestligaste gården i byn. Tvenne gånger stormades husen, fienden bler slagen tillbaka men trängde de våra åter tillbaka. I sista stormlöpningen sårades kapt. Krabbe, bataljonsbefalhafvarne vid 3:dje regem. Walter, Buchave, Drastrup, få minuter efter hvarandra. Löjtn. la Cour gick fram med 40 man och vände tillbaka med 21; 5:te regementet hade under dagens lopp förlorat