Göteborgsposten – 7 juli 1864, sida 2

Danmark. Man börjar nu åter i Danmark repa mod oster den stora törlusten ar Als. De nationala idningarne, som ständigt och jemt, ehuru förgäfves, framhållit nödvändigheten al, att arneens betälsposter måtte bli beklädda med raska och dugliga officerare, i st. s. gamla, örlegade gubbar, föra återigen ett kraftigt språk i detta hänseende. Som man vet, ha deras fordringar hittills hufvudsakligen strandat mot konung Christians ohåga att skilja trån deras poster de högre otsicerarne, af hvilka en stor del är at hans förtrogna elique med deras besynnerliga politiska färgbry tning Dock har man nu fått undan Gerlac ch från öfverbefälet. hvilket i stället öfvertagits af Steinmann. Att någon allvarlig brytning varit å bana, kan man finna deraf, att en dansk otsicer på Fyen begärt sitt afsked, emedan han ansåg det för danska vapnet vanhede rligt, att inga andra åtgärder vidtogos, än hvad som skett, för Fyens försvar. Steinmann skall vara en man med kraft och energi. Få nu se om han i sin ordning uppfyller den hysta förväntan. Att i alla hänseenden Fyens säkerhet är hotad framgår af flera samstämmiga uppifter, hvilka säga att Osterrike och Preussen harlsbad öfverenskommit om planen till det nya fäluåget, enligt hvilken efter Als intagande afven Fyen och Vesterhatsöarne skola eröfras och sjökampen med förökade krafter återupptagas. Åtskilliga såvål danska som tyska berättelser föreligga nu om förloppet vid ön Als intagande. Sålunda skritves till den olliciela Berling Tidende: Då tidningarne kommo ned till Höruphav i måndags (d. 27 juni), visste vi alla, att stormen till slut blåst omkull alla de fruktlösa tredsförhandlingarne; det var ej mera bläck utan blod som skulle flyta. Hade vi varit i okunnighet härom, skulle preussarne kunnat iga oss det, ty vi sägo dem redan samma dag komma fram tvärtötver på Sundeved, hvilket under sista månaden legat försänkt i den djupaste fred. På middagen skjöto de efter våra strandvakter, och våra batterier svarade mot deras arbetskolonner, som arbetade på nya verk från Boller och Sandbjerg ned mot Suurlykke. Denna beskjutning var emeller tid mycket svag och ringa mot den ersarenhet vi gjort vid Dyppelskansarne. Fram mot