Göteborgsposten – 7 juli 1864, sida 2

Vollerup; från Ulkeböl gick reträtten öfver. Hörup, tills vi på middagen nådde ötver till Kegenies; preussarne förföljde oss till Fjeldby och Lysabild. Fyens Stiftstidende berättar följande: Preussarne hade, för att dölja öfvergången, alldeles höljt den i fråga varande delen af Alssundet i krutrök. Detta var orsaken, hvarföre de första båtarnes ötvergång icke bemärktes, innan de stötte mot land och kusten i ett nu besattes af en vida större fientlig styrka, än vi på detta ställe hade. Följden blef, som man lätt kan tänka sig, i första ögonblicket någon förvirring. Artilleriet kunde vid sjelfva öfvergångsstället knappast lossa ett skott, innan artilleristerna och deras betäckning af 4:de regementet tagits till fånga. Åtven af 5:te regementet blefvo ett par mindre afdelningar, hvilka stodo i skyttegrafvarne litet längre södernt, tagna bakifrån och tvingade att gifva sig, innan regementerna samlats till motstånd. Detta skedde dock hastigt, och nu stred man tappert och dugtigt. Alla äro eniga om att frambålla 5:te regementet såväl nu som senare. Af de sydliga batterierna gjorde isynnerhet kyrkobatteriet under svenske löjtnanten Prytz (fran Svea artilleri) god tjenst. A batterierna vid Sönderborg förnaglades kanonerna först kl. 6. Med undantag af positionskanonerna skall den största delen af materielen vara räddad. At filtkanonerna skola vi blott ha förlorat tvenne. Från Nordborgs lasarett hafva 70 sjuka och sårade jemte en del af materielen räddats af kapt. Åarö. Åtven de tyska tidningarne meddela en hel del detaljer angående intagande af Als, men de äro utan något egentligare intresse, sedan vi nu fått del at en något omständligare och opartisk dansk skildring. Enstämmigt uppgifves emellertid preussarnes förlust till 400 man, deribland 3 döda och 17 sårade officerare. Uppgifterna om danskarnes förlust äro alltjemt svåfvande. Prins Fredrik Carl var sjelt närvarande vid striden på Als; en officer i hans svit blef lätt särad. Den befälhafvande tyske generalen Herwarth, som anförde preussarne i striden vid Rjar, har af preussiske konungen dekorerats med orden pour le måerite. De preussiska tidningarne hafva förut ej gerna velat vidgå den förödelse bombardementet af Sönderborg förorsakat denna senare stad; sedan preussarne nu sjeltva kommit öfver på Als, erkänna de att staden är en grushög, men trogna sin uppgitt, tillägga de, att danskarne säkerligen sjeltva förstört en del, innan de utrymde platsen. Danska tidningarne förklara den tyska historien om de fallna 400 svenska frivilliga för osann. De slesvigholsteinska agitatorerna äro naturligtvis återigen i rörelse, och de hafva för atsigt att ofördröjligen låta innevånarne i Sönderborg proklamera augustenborgaren som lerrog von Schlesvig-IIolstein. Visserligen möter den omständigheten, att Sönderborgs innevånare för länge sedan flytt sin väg, men man skaffar dit några, samlas på ett torg, håller tal och ropar ett trefaldt Ålebe hoch! för hertigen. Redan äro preussiska trupper i massa på marsch upp till Jutland, der ötvergången till Fyen på allvar förberedes. I Åbenrå, som passerats at dem, har, enligt tyska uppgitter, rvemottagandet ej varit synnerligen berömvärdt. Preussarne framhärda i sin förödande vandalism. Sålunda ha de nu i Jutland sprängt och i grund förstört en ny, dyrbar jernvägs bro öfver Gudenän. an preussisk civilkommissarie skall verkligen tillsättas i Jutland; som kandidat nämnes furst Hohenlohe-Ingelsingen, son till forne presidenten för preussiska herrehuset, hvilken senare blef ministerpresident. I Holstein göras ifriga ansträngningar för åstadkommandet af en protest mot storhertigens af Oldenburg kandidatur. — —— ——— — Vran Utlandet. Frankrikes press ölverlemnar sig alltjemt åt en skarp kritik af vestmakternas minst sagdt besynnerliga bållning och tveksamma undfallenhet för de östra stormakternas poc kande anspråk och högmodiga uppträdande mot mindre starka fria tolk, som ha den olyc kan att gränsa intill dem och sålunda dragas mad dam i förvecklingar