Göteborgsposten – 2 juli 1864, sida 1

ljus, emedan det mörknat. Hon tvättade thåservisen och Judith satte sig bredvid henne och sydde, tänkande alltjemt på damen i våningen ofvanför. — Jag kan undra hvem hon är, sade hon högt. i — En främling. Mrs Fitch visade henne till mig, som jag sade Margaret i eftermiddag, då du var ute. Hon mäste vara bra ung. Judith nickade och sade: — Jag undrar om hon är gift. — Gift! sade mrs Gould harmset. Om vigselringen på hennes finger varit en björn, skulle han ha bitit dig. Hvar voro dina ögon? — Inte alla vigselringar ha blifvit satta på i kyrkorna, svarade flickan lugnt. Jag vill inte dermed ha sagt, att hon inte är gift; hon tycks vara en ung blygsam dam. Jag kom att tänka på att hon möjligen inte vore det, endast derföre att hon, som måste vara så ung, kom så plötsligt hit utan något skydd. Hvar är hennes man? — Det vet jag inte. Det ser besynnerligt ut. Hon sade mig att hon aldrig förr varit här och att hon inte hade några vänner här. Hon har frågat efter läkarne — — Det är hon som ringer, afbröt Judit, när klockan, som hängde öfver mrs Goulds hufvud, började att ljuda. Skynda er. Hon vill förmodligen ha ljus. — Hon har redan fått ljus. De stodo på kaminhyllan, hon sade, att hon ville tända dem sjelf. En förseglad biljett låg på bordet, när mrs Gould kom in i förmaket. Mrs Crane lade handen på den. — Mrs Gould, jag får besvära er med att skicka bort