Göteborgsposten – 1 juli 1864, sida 2

gick mrs Gould upp, för att taga bort brickan. Mrs Crane satt vid bordet. Nu då hon var barhufvad, såg hon ut som en ung vacker flicka i sin sidenklädning och sitt bruna här, som skiftade i guld. Enkan hade ingen piga utan passade sjelf u p sina hyresgäster. Hennes andra rum voro för beständigt uthyrda åt en person, som för tillfället ej vistades i Södra Wennock. — Var så god och sätt er, sade mrs Crane till henne, i det hon lade ifran sig tidningen, som hon tycktes ha list. Men mrs Gould ville hellre stå, och begynte gnida den ena vissnade handen med den andra, såsom hon brukade, när hon väntade på nagot. — Jag har något att fråga er. Bry er icke om brickan; den kan stå der så länge. För det första, hvad för några läkare har ni här i Södra Wennock? — Här äro herrarne Grey. En paus följde, då mrs Crane förmodligen väntade att få höra några flera namn. — Uerrarne Grey? upprepade hon, då hennes värdinna ej sortsatte. 2 — Mr John och mr Stephen Grey. Det fanns en bror till, mr Robert, men han dog i fjol. Hyggliga och trofliga herrar alla tre, och de voro ensamma om praktiken här. Deras far och deras onkel hade den före dem. I — Vill ni säga att här icke finnes några andra läkare? utropade den främmande litet förvånad. Jag hur aldrig hört ett sådant förhällande omtalas om ett så pass stort samhille som detta tyckes vara. — Det är först på senare tider, som Södra Wennoch