Göteborgsposten – 30 juni 1864, sida 2

ligt för Frankrike, att ännu kunna hålla sig på afstånd från denna kamp. Vi tillägga för vår del: Huru länge? I ett bref från London af d. 24 d:s läses följande: Den satiriska tidn. Owl innehåller en qvick artikel i form af en dialog, mellan Storbritannien och utrikesministern. Denne senare afgifver sin bikt, anklagar sig ödmjukt tör att vara en mycket liten medlem af ett mycket svagt kabinett i ett mycket stort land, att ha uppoffrat allt för att hålla sig qvar på sin plats samt rikta sina slägtingar och vänner, att ha förorsakat Danmarks undergång och allvarligt komprometterat England. Tidn. gäller för att vara redigerad af högt uppsatta personligheter. Det står emellertid sast att, om England äfven denna gång trampar sina moraliska förpligtelser under fötterna, dess stormaktsanseende är, och kanske för alltid, sörverkadt. Det skall hädanefter vara tolkens bjudande pligt, att uppgöra andra allianser, hvilka kunna mera trygga deras frihet och bestånd. Lika säkert är, att ingen skall höja ett finger till Englands undsättning, om detta skulle komma att sväfva i någon fara. Till Karlsbad anlände kejsaren af Österrike d. 21:ste d:s kl. 11 förm. Man hade derstädes vidtagit de sedvanliga arrangementerna med äreportar, blomsterguirlander, flaggor och vimplar, borgarebeväpning, brandkårer och soldater i parad, högtidsklädda skolbarn m. m. bå majestätet närmade sig, ringdes med klockorna, och de tillstädesvarande uppstämde den österrikiska nationalsången, hvilken på tyska språket besjunger de många icke-tyska kronländernas herrligheter. Konung Wilhelm gick kejsaren till mötes, och båda majestäterna omfamnade hvarandra hjertligt i det hänförda folkets åsyn. Von Bismarck, som i så oändligt hög grad bidragit till det sällsynt vänskapliga förhållandet mellan de tyska stormakterna, stod några steg bakom de båda suveränerna och var säkerligen en af de mest upprörda åskådarne af denna malerische Scene. Sedan de ömsesidiga visiterna vederbörligen utvexlats, samlades de allerhögsta och höga herrskaperna kl. 2 till tafkel hos konung Wilhelm. Karlsbad skulle illuminerats på aftonen, men kejsar Frans Josef undanbad sig det, emedan han var något trött efter resan, och af samma skäl lemnade han också först följande afton badorten, för att begifva sig till Prag. Förhandlingarne i Karlsbad ha varit mycket lifliga, isynnerhet mellan Rechberg och Bismarck, hvilkas konferens varade från d. 20:de kl. 10 på aftonen till d. 21:ste kl. 5 på morgonen, och telegrafen var under tiden i oafbruten verksamhet. Sakens vigt förklarar, att det dröjde så länge innan de båda statsmännen kunde bli eniga; ty det är höjdt öfver allt tvifvel, att Österrikes och Preussens ömsesidiga känslor förträffligt representeras af hrr Rechberg och Bismarck. Kejsar Maximilian af Mexico med gemål och svit landstego d. 29 maj i Vera Cruz och anlände följande dag till Orizaba. NewYork den 15 juni: Nordgeneralen Grant har förlagt sin operationsbasis till Jamesfloden. General Butler har gjort en demonstration mot det i sydtruppernas ego befintliga Petersburg, tagit utanverken, men sedan åter dragit sig tillbaka. Sydgeneralen Morgan har blifvit slagen vid Bytiana i vestern och måst draga sig tillbaka med sin mycket demoraliserade armå. I Tennessee har nordgeneralen Sturgiss blifvit slagen af Forrest vid Gunstown. inom representanthuset i Washington har väckts förslag om, att affärer på tid i guld och vexlar skola förbjudas. Finansministern Chase har emottagit och, enligt hvad det säges, accepterat ett från Tyskland ingånget låneanbud. Från Konstantinopel tillkännagifves, att en öfverenskommelse ingåtts mellan Porten och furst Couza, enl. hvilken den för kort sid sedan i Donaufurstendömena oktrojerade författning skall undergå åtskilliga modifikationer. En senat skall upprättas af dels valda, dels utnämnda medlemmar; valoch bondelagen skall törändras. I Paris gå alltjemt rykten om ett förestående möte mellan kejsarne af Frankrike och Ryssland; nu nämnes en liten badort i Schweiz som mötesplats. Frankrike har sändt energiska instruktioner till Lima, för att af dervarande styrelse infordra de summor, som hittills undanhållits CR 2 Pe