Göteborgsposten – 29 juni 1864, sida 1

Ett klagorop i mörkret. (Öfvers. fr. Engelskan.) Förliden sommar en sorglig afton befann jag mig i en engelsk småstad tillsammans med en vänlig medelålders genileman, hvar angenäma bekantskap jag gjort på hotellet der jag bodde. Vi hade båda begifvit oss hit för att fiska i den lilla sjön invid staden och hade denna dag ankrat vår gemensamma båt omkring tjugo famnar ifrån stranden. Men då vi ej funno aborren i humör att nappa medan solen stod så högt, suto vi pratande och rö kande och sågo huru de purpurfärgade skug. gorna af den annalkande aftonen stulo sig uppför de stora kullarne som omgifva den stora sjön och väntade tåligt tills fisken skulle bli tillräckligt hungrig för att frestas af våra beten. Vi hade både föregående dag tagi fotpromenader åt olika håll, hvarföre vårt sam tal slutligen föll på fotvandringar och dett: slags resors helsosamhet och fördelar. De var tillfölje häraf som mitt sällskap yttrade sig på följande sätt: Då jag var en ung pojke, sade han, de