Göteborgsposten – 29 juni 1864, sida 1

———— Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Den 26 Juni 1864. Den Stockholmska löfmarknaden vid Munkbron börjar år efter år förlora den liflighet, den karakter af folkfest, hvarför den under en mängd af år haft namn. Den har under de senaste tio åren gått utföre den också, och at den uppsluppenhet, det lif och den rörelse, som funnos då Orvar Odd skildrade den med en bit krita, finnes högst obetydligt qvar. Ej längre än jag minnes tillbaka, har den mycket förlorat i folkfestlig betydelse. Majstänger, löfruskor, gungor, elggräs o. 8. v. förefinnas ännu i mängd, men den ofantliga mängden af tältbord för nålstolsartiklar, som nu upptaga hela Munkbron och halfva Riddarhustorget och der hvarjehanda kram och leksaker utbjudas och försäljas, ha gjort att midsommaraftonen och dagen före den fått något julaftonsaktigt i sig. Förr förbjöd handelsordningen försäljning af dylika varor af andra än privilegierade, och det enda som den tiden fanns att tillgå på Munkbron voro grönsaker, blommor samt några pepparkaks och karamellbord. Nu kan man nära nog kläda upp sig från topp till tå vid Munkbron, en sådan massa artiklar finnes till salu, och följden har blifvit, att man nu i stället för löf och blommor köper hvarjehanda värdelösa saker till midsommar-gåfvor. Förr sågos alla boddörrar utstyrda med löfruskor, åkarne klädde seldonen med löf och lysande pioner voro fästade i hästarnes hufvudlag — men allt det der bryr man sig ej mer om, man tycker att det är gammalmodigt. Förr sågos eleganta ekipager med glada barn dagen före midsommaraftonen — ty det var fina verldens dag — styra ned till Munkbron, och de granna vagnarne återvände proppade med .A FVU —