Göteborgsposten – 27 juni 1864, sida 1

per om Solskenoch vackert väder under den kommande dagen gaf spänstighet åt humöret soch fart åt renings och tvagnings-processen. Kl. 7 samlades Göteborgskären till korum och efter dettas slut intogs vid de välkända borden en aptitlig kaffetrukost. Solen, som började titta fram mellan molnen, helsades med hurrarop och då nu musikkåren till råga på fröjden stämde upp en munter och henrivende melodi voro alla besvär glömda och alla anleten strålade at helsa och ungdomslust. Den tillämnade fältmanövern, som omnämndes i lördagens telegram till denna tidning och hvilken var ämnad att börja kl. 5 på morgonen, hade, antagligen tillfölje af markens af regnet uppblötta tillstånd, blifvit inställd, och istället företogo de resp. kårerna bataljonsexercis på f. m. under eget befäl. Fram på dagen klarnade himlen allt mer och mer. Etter slutad exercis bildades muntra grupper på den rymliga och trefliga gården till vårt högqvarter. Musikkåren, outtröttlig som alltid, utförde med vanlig precision och smak åtskilliga stycken, hvilka så småningom lockade allt flera medlemmar från de öfriga kårerna till afhörande af de melodiska tonerna. Ett verkligt muntert samlif rådde nu här under några timmar. Bland annat fingo åskådarne se den gouterade dansen In the Strandlutsöras med vanligt komiskt lif och som vansligt uppvåckande kolossal munterhet. Truppen intog derester sin middag, som icke gat den föregäende dagens efter i godhet. Lifregementets husarers offleerskår hade denna dag till middag hos sig inbjudit Göteborgskårens öfverbefälhafvare kapten von Holten, kompanioch vicekompanicheser samt öfverbefälhafvarens båda adjutanter. Vid den splendida mid dagen, hvarest den angenämaste stämning rådde, föreslog regementschesen ötversten gretve Löwen i varma ordalag en skål tör Göte borgs frivilliga skarpskyttekär. Skålen besvarades af kapt. von Holten. Utanför det tält, hvari middagen serverades, utfördes under hela tiden taflelmusik af regementets för trälfliga musikkår. Planen utantör tältet hvimlade af skarpskyttar från olika kårer, och bland mängden såg man 2:ne — stadsbud trån Stockholm, med god afsättning utkolporterade bland annat den härstädes utkomna midsommarsskämttidningen RBekryten. Kl. 2 4 skedde utryckningen till den stora brigadexercisen, hvilken började omkring kl. 4. Brigaden formerades i grunduppställning sålunda, att 1:sta Uaffenutgjordes ul Nerikes regementes båda bataljoner och Stockholms skarpskyttekår, båda på hogra flygeln och under beläl af öfverstelöjtnanten Årmann, samt 2:a träffenaf Göteborgs, Norrköpings och Orebro kärernas betaljoner (i hvilka de öfrigy mindre kårerna blifvit instuckna), under befal ar majoren Drakenberg, hvarjemte sqvadroner af Limegementets husarer bildade kavallerireserven. Brigadchef var ötversten grefve halling. Denna exercis var onekligen mötets glanspunkt. Solen strålande klar från fästet; å heden, som nu var betydligt upptorkad, hade infuanit sig en mängd äskädare at manövern, om hvilken man svårligen kan göra sig en riktig töreställning utan att ha varit åsyna vittne till densamma. Tiraljörskedjor bildades och ge värsskotten smattrade så att det dånade kring nejden. Husarerna väckte mycken uppmärksamhet genom sin utmärkta ridt. Med ett ord sagdt, det var ett stycke särdeles vacker och intressant fältmanöver. Efter densammas slut, kl. omkring 6, defilerade brigaden för chesen. Sedan inryckningen skett i de särskilda lägern och en behöflig hvila samt måltid intagits, tågade Göteborgskåren med sin musik i spetsen kl. 8 e. m. till Stockholmarnes läger, utanför hvilket en ståtlig majstång, smyckad med fanor och vimplar, var upprest. Hit ankom så småningom äfven medlemmar af de öfriga kårerna, man tog sig en svängom kring majstången, samspråkade och förbrödrades. Mången trodde väl nu att någon eller några af de utmärkta talareförmågor och celebriteter som befunno sig bland mängden skulle gifva en ytterligare färg åt mötet genom att just vid detta tillsälle låta höra sig, men esi i then natten fingo the intet. Måhända bidrog dertill en störande händelse, hvilken under en längre tid ådrog sig uppmärksamheten. Man såg nemligen plötsligen massorna skocka sig omkring en punkt. Säkert någon talare, som tinker låta höra sig! Jo pytt också, det var nelt enkelt en industririddare, som i folkhvimet lyckats lägga sig till icke mindre än 5 st. ir, men som lyckligtvis greps på bar gerning ust då han tänkte att med ett sjette tillöka let ursprungliga lagret. Mannen infördes i ett tält och visiterades samt förhördes af tillcallad kronobetjening. Han uppgaf sig heta Jarl Axel Gran, vara född i Skåne, f. d. hanlelsbokhållare och hemma i Sörby, samt upplukade en mängd vanliga, osannolika uppgifter m åtkomsten af de många tidmätarne. Efer förhörets slut uttördes han till arresten i Nerikes regementes läger. Hvilken kontrast!